Fortfarande svullnad, fortfarande saker som gör ont och mina rörelser är långsamma som en 80-årig version av mig själv. Nu är det dock så många färre saker som gör ont, rörligheten ökar för var dag och jag har kunnat ha mina cykelklasser idag och igår. Satt även hela vägen in på en stol idag och kan ta på mig skorna utan större problem vilket känns som stora vinster.

Första dagen idag som jag känt att det går att styrketräna lite lätt. Mycket cirkulationsträning och rörlighet för skulderpartiet, 5-4-4-3 strikta pullups och 12-11-10 dips (börjar redan få träningsvärk i triceps, positiv känsla bland många negativa) och skonsam hållningsövning för att aktivera bålmuskulatur.
Bröstkorg och skuldra känns ungefär som ett pansar, här behövs mycket cirkulation.
Handlederna är lite överansträngda efter allt stödjande och hävande, men det känns som ett världsligt problem.
Ländryggen är såklart största boven fortfarande, stelt och dant. Inga snabba rörelser, inga fulla rörelseutslag och inget tungt kan lyftas.

Med tanke på hur mycket positivt som skett i kroppen senaste dagarna så börjar det ändå tändas ett litet hopp om att det nog snart ska bli bra. Har svårt att se mig själv hiva upp några tunga stänger och köra knäböj eller springa, men det kommer tids nog.

Jag försöker se det som att mitt hus brunnit ned och att jag nu har goda möjligheter att bygga upp en ännu starkare grund som klarar ännu större utmaningar.
Otålighet får läggas åt sidan även om jag känner mig som en galopphäst med vittring på vinst.