Ja... Nu är det stelt. Ordentligt med träningsvärk i framsida lår efter allt utförslöpande och i utsidan av smalbenet. En lång tågresa var som väntat inte optimalt, att röra på sig är alltid bättre dagen efter. Stapplade hem från tåget igår och kl 6.45 i morse så var det ganska skönt med cykelpasset.

Eftersom överkroppen är pigg så fick det bli 4x6 chinspullupswhatever efter passet, 10x3 låga roddar med 2x14 kg kettlebells och 10x3 omvända flyes med 2,5 kg-viktplattor. Crunchar på boll för magen. Verkar ha fastnat på att orka göra fyra reps utan hjälp på chinsen, sen måste jag ta gummiband. Det här ska jag jobba på i höst!

Sedan var det dags för tortyr-rullaren. Det är inte skönt men gör gott att lägga sig på rullen en stund och gå över ömma muskler! Kan varmt rekommenderas vid träningsvärk.

Det blev en del stretchande i lördags, dessvärre hjälper inte det mot träningsvärk men väl för att bibehålla eller bättra på rörligheten något.
Skutan Runt tog bilden.

Jag kan varmt rekommendera loppet för dig som vill ha en rejäl utmaning i tuff terräng. Gå helst inte på festival veckan innan och drick sprit i dagarna tre dock, det kändes som väntat att jag inte var i mitt absoluta esse.

Av 48 damer i vår startklass så slutade vi som 26:a (exakt samma tid) med ett snitt på 7:08/km. För att aldrig ha sprungit under liknande förutsättningar förut så är jag supernöjd.

Som jag trodde! Mina tuffaste, grisigaste, tekniskt mest luriga 24 kilometrar hittills i löparkarriären. Så glad att bästa Helena var vid min sida hela vägen. Mina underben och fötter är så mörbultade nu och jag var väldigt gråtmild när vi kom i mål efter 2:51:15.

Det var från början en ganska kall och blåsig tur men vädret blev något behagligare med tiden.

Varje steg var annorlunda än steget före och jag var övertygad om att jag skulle stå på huvudet. Vidunderlig natur flög förbi medans jag hade fullt upp med att se vart fötterna hamnade. Visst fick jag stundtals njuta av omgivningarna men det var mer att titta ned i backen som gällde.

Efter första milen var det dags för första depån där vi fick energidryck och chokladboll, mycket gott. En kilometer senare började helvetesterrängen på riktigt med myr, lera, myr och mer lera. Det kändes som att vi klafsade runt i det där i en evighet. Jag ville stundtals bara skälla åt det där satans underlaget som fullkomligt sög musten ur en, men vad hade det hjälpt?

Det var mest bara lera och myr fram till andra och sista depån efter 17 km, där mycket vätska och ytterligare en chokladboll slank ner. Strax efter depå stod Jenny och hejade, stärkande!

Efter ytterligare sankmark så följde två gris-skidbackar uppåt där jag i den andra fick stanna och stretcha vaden som började krampa. Vaderna tog styggt med stryk uppför medan framsida lår fick sig en omgång nedför.

Efter grisbackarna skulle vi ned till byn och målgång, mest på branta skogsstigar med rötter. Nu började vi få målvittring! Mitt i skogen när vi närmade oss Tott så stod Therese och hejade och följde oss sedan med peppande ord fram till mål, så himla fint gjort!

Jag har trampat snett ungefär arton tusen gånger och är så glad att fötterna höll för detta. Jag har aldrig varit med om liknande svårigheter rent tekniskt och det tar otroligt mycket både på underben och muskler under fötterna. Även psykiskt så är det tufft att hela tiden behöva vara med för att inte göra sig illa.

Väl i mål, där vi hade en respektabel skara hejarklack, så fick vi båda en fin presentpåse med bland annat champagne. Det hade jag verkligen inte väntat mig! Tack och åter tack till alla som varit inblandade i att göra detta till en fantastisk helg! Den är inte riktigt slut ännu, vi sitter nu i bil till Östersund och skall träffa Helenas tjejgäng på stan. Ingen dans på de här tassarna dock...

Fem minuter innan start, frusna och taggade.

Therese fotade femtio meter efter start.

Slutspurt! Rasmus plåtade. Bästa känslan när man ser mål!

Grymt nöjda över vår prestation med fina presenter i hand. Att de här 24 kilometrarna tog längre tid än Lidingöloppets 30 km säger en del om hur det var.

Gosiga fötter innan än av årets bästa duschar.

Här sitter vi i bilen tidigare idag på väg mot fjället som skall löpas runt om elva timmar.

Vid nummerlappsutdelningen på Tott så fick Helena höra av ledningen att vi kommer vada och springa utför på en brant, gräsbeklädd skidbacke där vi skall vara försiktiga. Hm, så lugn jag blev nu. Tur att vadarbyxorna är med och att det säkert är jättevarmt i vattnet. Också tur att det inte gör ont att stå på huvudet i backen.

Ligger i Jonnas gästrum nu efter en mysig kväll med god uppladdningsmiddag på Dahlboms och mycket uppdaterande på vad som hänt sen vi senast sågs för ett år sedan.

Klockan åtta blir det uppstigning för ordentlig frukost och är det någon natt det vore bra att somna snabbt så är det nog nu. Räknar med att det kommer bli min största utmaning hittills när det kommer till löplopp.

Lägsta startnumret hittills i min löplopps-karriär.

Nu sitter vi på tåg från Stockholm till Östersund. Om två dygn har vi förhoppningsvis tagit oss runt skutan utan brutna ben. 36 damer finns med på startlistan, så jag kan som sämst bli 36:a då. Den här gången kommer jag inte titta på Garmin och hetsa kilometertider, utan förhoppningsvis ha ork nog att njuta av den vackra naturen istället. Inga tidsambitioner mer än under tre timmar. Det bör jag kunna hosta upp utan nära-dödenupplevelse tycker jag.

Det blev två 4,77 km löpningar som tänkt i bageriet och i morse tog jag 20 min löpning på bandet, marklyft och 3 min planka. Vågade mig inte på mer än mina tidigare 72,5 kg idag såhär nära inpå loppet. Kommer behöva mina ben och säte många gånger om.

I morgon styrs färden mot älskade Åre. Eventuella Årebor som läser är varmt välkomna att heja på längs vägen på lördag!

Team HM på väg mot nya äventyr.

Way out west, vilken himla rolig festival det blev! Jag har sett tonvis med bra artister, dansat, skrattat, druckit alldeles för mycket och sovit alldeles för lite. Det är för väl att det inte Wowas allt för ofta!

Eftersom jag vet vilket ståhej det blir så gjorde jag mitt bästa för att starta veckan starkt med en rejäl dos träning... Nästa lördag är det ju dags igen att utmanas på fjället.

På tisdagen hade jag 30 min tuff cykling på lunchen som jag rundade av med nytt personbästa på marklyft. Efter att ha kört totalt 15 reps på 70 kg så blev det 5+4+4 reps med 72,5 kg och det kändes riktigt bra!

På kvällen hade jag en till cykel på 55 min och direkt efter det snabbade jag och Cicci oss bort till Kungsgatan för att vara med på Annas GRIT strength. Herregud vad tufft det var. Underarmsmusklerna var trötta sedan tidigare och för första gången hittills upplevde jag hur greppet i båda händerna faktiskt försvann helt. Totalt bortdomnat. Spännande att ha testat det också! Vet inte hur noga genomtänkt det var att öka vikt på stången när jag körde passet för första gången sedan i juni.

Efter passet, vilken jäkla dag och vilket jäkla drag som avslutning!

I onsdags morse ringde klockan 7.15 och då var det dags att springa bort till Hvitfeldsgatan för backintervaller med Helena och Cicci. 6+6 ggr upp med 2 min paus efter hälften.
Japp, det var svinjobbigt.

Som sista ryck inför Wow så ringde klockan 7.30 på torsdagen för terränglöpning i Änggården med Helena och Hanna. Det blev 17 km i behagligt tempo. Med två långpass i bagaget och en hel del andra prövningar på senaste så tror och hoppas jag att Skutan runt skall gå vägen.

Jag har nog inte riktigt förstått hur tufft det kommer bli att springa på fjället, kanske lika bra det.

Sista veckan kommer det bli tre kortare turer på måndag, tisdag och torsdag. Eftersom jag är i bageriet kommande dagarna så blir första två passen löpning till och från jobbet. Marklyft igen på torsdag. Det hade varit bra att ta det tidigare under veckan, men mamma har rätt dåligt med olympiska stänger i stugan och jag vill fortsätta på inslaget spår här nu.

73 gin tonics senare är jag på väg in i slottsskogen för finaldag, vad väntade där om inte....

Bad och sol! Efter det var vi pigga som mörten och redo att möta en sista dag med massa skoj!

Hur mycket träningsvärk hade jag efter senaste två vändorna på Gjuteriet? Kan man ha för mycket så hade jag nog det. Hade tänkt ett backpass uppe i Stockholm innan kalaset i lördags men det fanns ingenting att jobba med, kroppen var fortfarande i chocktillstånd. Eftersom huvudet också är med i träningen så fick det bli en andra vilodag. Trodde i min enfald att jag kunde köra passet igår istället, dagen efter kalaset. Eller hur... Jag satt och våndades i mina bakisångor hela vägen ned från Stockholm istället. Det var en riktig röjarskiva och jag hade grymt kul, så det fick vara värt det denna gången.

Idag är det slut på lökandet och efter mitt cykelpass kl 6.45 (?!) i morse så hoppade jag upp på bandet och körde följande pass:
400 m 16 km/h
5 pullups
x4
400 m 15,5 km/h
5 pullups
400 m 15 km/h
5 pullups
400 m 14 km/h
5 pullups
x4

Totalt 4 km på 10 intervaller och 50 pullups som aktiv vila.

Avrundade med magövningar och stretch.

Kl 18 är det dags för cykelpass nummer två för dagen, 75 min.

Bara tolv dagar kvar till Skutan runt nu. Att Way out west ligger såhär veckan innan är otroligt dålig tajming, men det är inte mycket att be för. Får försöka äta kakan och ha kvar den.

Resten av veckan:
Tisdag 30 min kl 12 och 55 min kl 17.30 cykel (instruerar).
Tunga marklyft efter 30:an.
GRIT strength efter 55:an.

Onsdag:
Långpass terränglöpning på morgonen.

Torsdag morgon:
Backpass, troligtvis terräng.

Tor kväll-lör:
WOW-mayhem, noll träning.

Sön:
WOW-vila.

Mera Gjuteriet, jag älskart! Supertrevliga och kunniga Magnus ställde upp som privatcoach för mig och Henke idag och inte helt oväntat så var det en riktig käftsmäll som väntade.

Uppvärmning: Base line
500 m rodd
40 airsquats
30 situps
20 pushups
10 pullups (jag använde svarta gummibandet, armarna sov)
Tid: 5:44.
Den här skall jag göra om snart! Vill komma ned åtminstone en minut men då måste jag bli bättre på rodden.
Skaplig uppvärmning...

Efter att ha känt in marklyftsformen så följde:

Nytt personbästa på marklyft med 70 kg! Tog 1 rep på test innan och körde sen 70 kg första varvet. Fick köra 1x10 eftersom det var satanstungt. Jag hyser stor respekt för den här övningen och är så glad över att ha satt nytt rekord som tidigare låg på 60 kg.
Från andra varvet gick jag ned till 60 kg och körde då 3-4 reps åt gången upp till 10. Att ge sig på tunga marklyft direkt efter 400 meter löpning... Hatunderbart.

Att ge sig på 30 st fulla svingar på 16 kg direkt efter 20 jump over box, hatunderbart...

Jo men lite tävling blir det ju...

Sa jag att det var jobbigt att avsluta med 400 meter löpning?

Hur nödvändigt och gött var det att sätta sig efter 42:06 då... Känslan var lika suddig som bilden. Fem minuter har aldrig gått så fort som mellan de här varven.

Stort tack till Magnus Olofsson, lycka till på lördagens tävling!

Hatten av till Gjuteriet för att jag fick möjligheten till bra uppladdning inför Skutan runt 17e augusti. Den 23e är jag tillbaka i boxen igen!