Dips med havsutsikt, skulle inte skada om jag fick det oftare.

Idag blev det eftermiddags- (eller kvälls- om vi hade varit hemma och gått efter svenneklockan) träning vid 18.30 En sista heldag på stranden innan vi drar vidare till Lissabon.
Det hade varit så enkelt att ta en öl på dagen vid stranden och efter stranden gå hem, sitta på balkongen och läsa en hysteriskt spännande avslutning på min trilogi. Fast samtidigt, varför då? Varför inte svettas, flåsas, få mjölksyra och bli utmattad? När har jag inte gillat känslan efteråt och effekten som det ger? Aldrig, aldrig har jag ångrat ett pass. Alltid gillar jag känslan efteråt. Känslan är ännu bättre när jag tog den där svettiga semesterrundan som idag, med folk längs vägen som dricker sangria och äter churros, den är på något sätt mer värd än en kl 10 runda som utgår från jobbet i november.

Lördag 4/8:
Vila.

Söndag 5/8:
Löpning ca 6 km. Efter halva vägen stannade vi på ett litet utegym och körde latsdrag, utfallssteg, höftlyft, armhävningar och dips innan vi sprang hem. Kände mig förvånansvärt pigg i steget jämfört med tidigare Ericeira-rundor, men fortfarande dödligt andfådd vid trappan hemma!

I morgon checkar vi in på ett till synes riktigt lyxigt hotell i Lissabon, med gym och utomhuspool. Det kommer definitivt bli mer träning innan hemresa och årets mest förödande helg rent formmässigt, annars stavad Way out west.