Träning blev plötsligt helt oviktigt då jag i måndags fick veta att min mamma låg på intensiven efter en kraftig hjärnblödning. Allt hamnade på vänt. Det är en långsam och smärtsam process, men hon är på bättringsvägen. Många tankar strömmar genom huvudet, bland annat en påminnelse om hur sårbart livet är och hur man inte kan ta god hälsa för given.

Även fast jag på ett sätt hela tiden vill sitta brevid och hålla handen så inser jag samtidigt att kroppen inte kommer lämna någon dispans inför vätternrundan, det måste helt enkelt cyklas en hel massa om det inte skall bli en rakt igenom överdjävlig upplevelse de sista femton milen. Mamma skulle inte gilla om jag gav upp alla förberedelser heller, det vet jag.

Innan allt rasade i måndags så hann jag gå min första pilatesPT-timme med Lise Korsedahl. Jag har aldrig tidigare testat pilates och var nyfiken på hur det är. Ökad kroppskontroll och bålstyrka är alltid intressant. Min misstanke om att det var något för mig stämde och jag ser fram emot nästa tillfälle, vilken fantastiskt duktig instruktör och underbar person Lise är.

Måndag 14/5:

PilatesPT med Lise. Mycket fokus på magen.

Planen var, efter att vädret visat sig vara bedrövligt och inte 10 mils-vänligt, att gå på dubbla cykelpass på Landala. Tänk så allt kan välta från en stund till en annan...

Tisdag 15/5:

Vila? Känns konstigt att kalla det så men någon större fysiskt aktivitet var det inte tal om.

Onsdag 16/5:

Vila?

Torsdag 17/5:

Cykling 6 mil. 23,5 km/h i snitt. Det regnade och blåste och var mycket obehagliga omständigheter kring rundan, sånär som på depåstopp med smörgåstårta hos Henriks syster i Anneberg. Det var väldigt skönt att röra på kroppen trots hackande tänder.

Fredag 18/5:

Cykling 55 min. Skönt att vara på jobbet även om bubblan finns kvar runt mig.

Lördag 19/5:

Cykling 12 mil. 24 km/h i snitt. Från hemmet- sjön Lyngern runt- hem igen. Det var ingen platt bana runt sjön kan jag säga. Ryktena kring Lyngern hade skrämt upp mig ordentligt innan. Det gick dock över förväntan, jag är nöjd med min insats och det var en mycket vacker tur. Höll efteråt på att somna hos mamma sittandes på stolen brevid sjukhussängen, det blir inte många fler knop idag.

Vacker bokskog på vår väg runt Lyngern. Jag kan varmt rekommendera turen för dig som cyklar och inte är rädd för stigningar. Bilden har Per tagit, han är starkast på cykeln och har alltid energi över till att ta fina bilder när han får hålla sig till mitt tempo.

En av de sista håll käften-stigningarna. Uppför är jobbigt, samtidigt så gillar jag uppför både på cykeln och på löprundan. Den halvätna bananen som sticker upp ur bakfickan var det sista som fanns kvar i energiväg. Jag hade laddat upp lite dåligt men det höll in i mål fasten sista vägen uppför Tolltorpsdalen var bra tjatig enligt kroppen.

Jag efterlyser fler cykeldamer, gör du som cykeldam också det så bildar jag gärna klubb. Det finns ju redan cykelklubbar, men det är ju inte alltid det passar att cykla då de har träningar och det skulle vara kul att också cykla med tjejer. 

Apropå cykelklubbar så ser jag även fram emot att cykla med Hisingens cykelklubb så snart tillfälle ges.

53 mil to go innan dagen V. Det kan gå...

Med förhoppning om en något ljusare vecka härnäst samt ett trevligt besök på Göteborgsoperan i morgon då mammas julklapp äntligen skall användas; dags för Trollflöjten:)

 

Lise Korsedahl

19 maj 2012 22:30

Tänkt jätte mycket på dig. Många varma kramar till dig och hela familjen. Härligt att läsa att hon är på bättringsvägen.

Livet har sina oförberedda vändningar.....man får andra värderingar och ser livet från ett annat perspektiv.

Ta hand om dig och din mamma,.Moa, så ses vi snart.

<3 Stor kram från mig,Lise

http://blogg.korsedahl.com

 

Therese

19 maj 2012 22:57

Stor kram till dig Moa och din familj! Du är en fantastisk person, instruktör, inspiratör och människa. Livet är orättvist och många gånger är det de bästa människorna som drabbas av ledsamheter. Ta hand om dig och tillåt dig att prioritera dig själv lite extra just nu. Jag håller tummar och tår för att din mamma repar sig så bra och så snabbt det går. Styrkekramar Therese

http://www.springtherese.blogspot.com

 

Hanna

21 maj 2012 00:19

Hej goa Moa! Starkt utav dig att ändå bege dig ut på lite turer fastän dina tankar är upptagna utav annat. Jag har ju hört utav dig att det går åt rätt håll med din mamma och det är skönt att veta!

En annan sak...jag är ju dam å jag cyklar, jag vill gärna bilda cykelklubb! Du får säga till när du ska cykla med Hisingen, då vill jag hänga på! Om du vill ha med mig flåsandes i nacken på dig :P

Kram kram kram <3

http://cakeagainstshape.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej! Jag har nu fått möjligheten att blogga som premiumbloggare hos www.nutraelite.se. Hädanefter så kommer jag dagligen dela med mig av min träning, recept och tips på nya bloggen. Välkommen att följa! http://nutraelite.se/lordagswod/#disqus_t...

Fördelen med att ödelägga ryggen ett slag är att resten av kroppen verkligen får vila upp sig, som tex framsida lår! Det kändes som en utvilad kropp (i stora delar åtminstone, inte precis ländryggen då) tog sig an måndag morgon i gymmet efter cykelpa...

Fortfarande svullnad, fortfarande saker som gör ont och mina rörelser är långsamma som en 80-årig version av mig själv. Nu är det dock så många färre saker som gör ont, rörligheten ökar för var dag och jag har kunnat ha mina cykelklasser idag och igå...

Hade rester av kokad quinoa och tänkte att det säkert kunde bli en god gröt. Det blev det verkligen! 1 port: 1,5 dl kokt quinoa 1,5 dl mjölk (jag tog mandelmjölk) 1 banan, skivad 2 tsk torkad frukt (gojibär och russin idag) Kanel Salt To...

Japp, här har vi den. Columna vertebralis. Bärande väggen i huset. Transportväg mellan hjärna och kropp. Sju halskotor, tolv bröstryggskotor, fem ländkotor och sacrum. Riddarna Atlas och Axis på toppen med specialutrustning. Cauda Equina, nervsvans...