Träning blev plötsligt helt oviktigt då jag i måndags fick veta att min mamma låg på intensiven efter en kraftig hjärnblödning. Allt hamnade på vänt. Det är en långsam och smärtsam process, men hon är på bättringsvägen. Många tankar strömmar genom huvudet, bland annat en påminnelse om hur sårbart livet är och hur man inte kan ta god hälsa för given.

Även fast jag på ett sätt hela tiden vill sitta brevid och hålla handen så inser jag samtidigt att kroppen inte kommer lämna någon dispans inför vätternrundan, det måste helt enkelt cyklas en hel massa om det inte skall bli en rakt igenom överdjävlig upplevelse de sista femton milen. Mamma skulle inte gilla om jag gav upp alla förberedelser heller, det vet jag.

Innan allt rasade i måndags så hann jag gå min första pilatesPT-timme med Lise Korsedahl. Jag har aldrig tidigare testat pilates och var nyfiken på hur det är. Ökad kroppskontroll och bålstyrka är alltid intressant. Min misstanke om att det var något för mig stämde och jag ser fram emot nästa tillfälle, vilken fantastiskt duktig instruktör och underbar person Lise är.

Måndag 14/5:

PilatesPT med Lise. Mycket fokus på magen.

Planen var, efter att vädret visat sig vara bedrövligt och inte 10 mils-vänligt, att gå på dubbla cykelpass på Landala. Tänk så allt kan välta från en stund till en annan...

Tisdag 15/5:

Vila? Känns konstigt att kalla det så men någon större fysiskt aktivitet var det inte tal om.

Onsdag 16/5:

Vila?

Torsdag 17/5:

Cykling 6 mil. 23,5 km/h i snitt. Det regnade och blåste och var mycket obehagliga omständigheter kring rundan, sånär som på depåstopp med smörgåstårta hos Henriks syster i Anneberg. Det var väldigt skönt att röra på kroppen trots hackande tänder.

Fredag 18/5:

Cykling 55 min. Skönt att vara på jobbet även om bubblan finns kvar runt mig.

Lördag 19/5:

Cykling 12 mil. 24 km/h i snitt. Från hemmet- sjön Lyngern runt- hem igen. Det var ingen platt bana runt sjön kan jag säga. Ryktena kring Lyngern hade skrämt upp mig ordentligt innan. Det gick dock över förväntan, jag är nöjd med min insats och det var en mycket vacker tur. Höll efteråt på att somna hos mamma sittandes på stolen brevid sjukhussängen, det blir inte många fler knop idag.

Vacker bokskog på vår väg runt Lyngern. Jag kan varmt rekommendera turen för dig som cyklar och inte är rädd för stigningar. Bilden har Per tagit, han är starkast på cykeln och har alltid energi över till att ta fina bilder när han får hålla sig till mitt tempo.

En av de sista håll käften-stigningarna. Uppför är jobbigt, samtidigt så gillar jag uppför både på cykeln och på löprundan. Den halvätna bananen som sticker upp ur bakfickan var det sista som fanns kvar i energiväg. Jag hade laddat upp lite dåligt men det höll in i mål fasten sista vägen uppför Tolltorpsdalen var bra tjatig enligt kroppen.

Jag efterlyser fler cykeldamer, gör du som cykeldam också det så bildar jag gärna klubb. Det finns ju redan cykelklubbar, men det är ju inte alltid det passar att cykla då de har träningar och det skulle vara kul att också cykla med tjejer. 

Apropå cykelklubbar så ser jag även fram emot att cykla med Hisingens cykelklubb så snart tillfälle ges.

53 mil to go innan dagen V. Det kan gå...

Med förhoppning om en något ljusare vecka härnäst samt ett trevligt besök på Göteborgsoperan i morgon då mammas julklapp äntligen skall användas; dags för Trollflöjten:)