Teknik i all ära, riktigt bra att ha till exempel när man skall blogga. Men, i slutändan så finns det en maskin som ensamt på toppen slår alla de andra i viktighet. Datorn slutar funka, skit också. Kroppen slutar funka, dubbelskit också. Troligtvis längre rehabtid, samt obefintlig möjlighet till lånekropp under reparation.

Därför blir jag så glad när min kroppsmaskin fungerar som den ska, till och med bra och utan tekniska fel. 

Har galna träningsvärken efter gårdagens TRX-pass på många ställen. Var ett tag sedan jag senast körde ett rent TRX-pass och jag blev påmind om varför jag gillar det så mycket. Morgondagens morgonpass som eventuellt skulle blivit en timme på crosstrainern kommer att bytas ut till sovmorgon. Benen säger att det inte blir något åka av innan shapeklassen på kvällen så det är väl bara att lyssna. Hellre leverera 100-procentigt en gång än halvdant två.

Tisdag 17/1

45 min cykel följt av 11.2 km löpning till och från slottsskogen. 5:45 tempo. Asfalt. Korvgrillningen hos dagisbarnen vid plikta luktade helt magiskt när jag kom förbi vid 8.5 km...

Det börjar bli dags att öka tempot något. Satsar på att ligga kvar runt samma distans men med ett något högre tempo den närmsta framtiden. Den hetsiga Moan i mig vill öka allt nu, men ärkemisstag av den typen intalar jag mig att jag vuxit ifrån. Nöjd med att smärtfritt kunnat springa mitt längsta pass hitills sedan bloggstart. Heja foten!

Slottsskogen idag i sin mildaste vinterskrud. Många timmars flåsande och filosoferande har det blivit här sedan min flytt till området i april. Fot och lungor verkar vara redo för nya utmaningar här. Där jag varit som bäst, fast ännu bättre, dit ska vi nu min kära maskin.