Hmm... då var det gjort. Från månader av först snack och sedan 98,5 mil på cykeln till den faktiska starten kl 00:18 i Motala natten till lördagen. Efter uthämtade nummerlappar och chip så åt vi den minst prisvärda pastabuffén genom tiderna sett till råvara kontra pris. Sett till hur länge jag stod mig in i loppet så var den dock mycket värd.

En timme innan start så ställde vi oss nere i startområdet. Det var inte jättevarmt och jag var glad för min nya halsduk/mössa från Posten-tältet och regnjackan som fick åka med hemifrån (den jackan var värd sin vikt i guld under loppet, herregud...). Fjärilarna hade nu börjat studsa runt ordentligt i magen och jag började även gäspa en del, vid tiden för start så brukar jag ju sova, inte sätta mig och cykla alldeles för långt. Det var dock de sista gäsparna på drygt tolv timmar.

Vi stod bland de första i fållan när starten gick. Ganska snart så hakade vi på en klunga med ett par tyskar i täten, det gick riktigt fort under de milen. Tanken just då var att det nog inte skulle bli så jäkligt ändå. Om jag visste då vad jag vet nu...

Vi fick så småningom släppa klungan då det började gå väl fort. Första åtta milen höll vi ett snitt på 30 km/h vilket jag tycker är riktigt bra. Tyvärr hade vi inte många bra möjligheter till klungkörning efter detta, då möjligheten gavs så hakade vi på men ofta så skingrades klungan, stannade eller så behövde vi stanna. Blir det en ny runda så skall den köras med cykelklubb i klunga, helt klart!

Första stoppet blev i Gränna och från och med nu så älskade jag släta bullar, blåbärssoppa och saltgurka. Åt inte alls så mycket som jag trott av medhavda medlen, endast tre bars, en banan och lite torkad frukt. I de två flaskorna min egna energidryck som jag inte drack upp.

Stannade på sex av åtta depåer. Från början så hade vi planerat att stanna på fyra. Det var innan vi visste att det skulle ösregna under 150 km... Att stå i Hjo kl 7 på morgonen och äta en liten bit lasagne med hackande tänder, kalla fötter och dyngsura kläder... Att veta att man har lika långt kvar att cykla... Hjo kommer för alltid att vara just detta för mig...

De negativa tankarna ville många gånger komma krypandes och jag är så glad för att jag lyckades trycka bort dem varenda gång. Stundtals var det så mardrömslikt. 19055 cyklister startade och 16805 gick i mål. Jag tänkte inte vara en av de 2250 cyklister som bröt, inte någon enda gång tänkte jag vara det.

Att få komma i mål i Motala då regnet sedan 50 km var borta och solen hade brutit fram, klockan var 12:40. Lättnadens och utmattningens tårar gick inte att hålla borta när jag fick min målkram av Maria. Att sedan få komma vidare till kycklingpasta och en lättöl. Att få stretcha och ta av sig cykelkläderna. Att få sätta sig i baksätet i bilen hem och somna innan vi lämnat parkeringen.

Målet från början var att klara rundan på 12 h. Det sprack med 22 minuter. Jag är ändå så otroligt nöjd med min insats, jag hade inte kunnat prestera bättre. Det går långsammare på två än på klunga också, helt klart. Starka Per körde största delen själv och det var lika bra, då kunde han få den tid han ville och få pressa sig.  

Kommer jag göra om det? Högst troligt. Kommer jag då ställa mig i lasagnekö i Hjo? Nej. Kommer jag ladda med främst torkade aprikoser och tranbär i cykeltröjan? Ja. Kommer ja strunta i koffeintabletter? Ja, måste ha varit de jävlarna som gjorde att jag behövde kissa typ 10 gånger utan att ens ha druckit upp min vätska, möjligtvis så hjälpte kylan till också.

För dig som tänker cykla Vätternrundan så småningom så säger jag bara GÖR DET. Mycket cykling inför är en nödvändighet och att vätternrundan skulle vara ett flackt lopp en en stor fet lögn. Nog för att största delen var det, men man fick allt äta en och en annan stigning också. Speciellt de tre sista milen när man var redo för att lägga sig ner och dö.

Men av rundan: en begynnade massiv träningsvärk framför allt i lår och säte börjar sprida ut sig. Ömma armbågar, knän och nacke. Ögon så nersmetade med skit trots cykelglasögon. 

Nu vänder vi blad och börjar tänka Vansbrosim. 3 km varav två första är medströms och sista är motströms. Har jag simmat något hittills i år? Nej. Bemästrar jag konsten att simma frisim? Nej. Kommer jag försöka lära mig det på två sekunder? Nej, det blir bröstsim. Skall börja med att simma i bassäng under veckan och så snart som möjligt se till att komma ut på öppet vatten och öva i våtdräkten. Läskigt...

Efter hallandsloppet så kunde jag börja tänka att "det blåser i alla fall inte 18 sekundmeter i 10 mil" när det blåser på cykeln på väg till jobbet. Nu kan jag lägga till "det regnar i alla fall inte i 15 mil av 30" om det skulle regna...  

Ojojoj, min godaste lättöl någonsin. När bilden tas så är jag så lättad och så utmattad och så glad över att inte behöva cykla en meter till. Samtidigt väldigt glad och stolt över att ha genomfört loppet.   

Fredag 15/6- lördag 16/6:

Cykling 300 km. 25 km/h i snitt exkl. vila. Inklusive vila 24 km/h i snitt.

Söndag 17/6:

Vila!