Hej,

Semesterfirandet fortsätter och så även löpningen, någorlunda strukturerat och frekvent. 

Just nu är det en och annan ond tanke som behöver motas iväg. Jag känner mig långsam. Löpningen hamnade lite i skymundan inför Vätternrundan och sedan byttes några pass ut mot simning. Detta i kombination med uppehåll från intervallpassen har gjort sitt för känslan och det är inte konstigt. Ond tanke nummer två är att jag känner mig tung, den tunga delen sprider sig även till utsidan.

Allt är relativt och jag relaterar till mig själv, just nu ser jag tung ut. Inte jämfört med någon med en övervikt utan jämfört med mig själv. Jag vill inte uppleva vare sig min löpning eller spegelbild som tung så det är bara att springa lite mer och hålla tassen borta från lyxmedelsskålen (det finns livsmedel och lyxmedel, lyxmedel är gott men inte just livsnödvändigt såsom livsmedel...). Semestern skall gå i unnandets tecken, samtidigt som jag vill unna mig en bra form då det är dags för de 18 backarna på Lidingö. Godis, glass och vin kommer inte hjälpa mig upp för dem, hell no. Att gnälla utan att handla kommer inte heller göra mig snabbare, det är därför det finns intervaller. Nu är jag så pepp på att dra igång intervallträning igen på veckobasis, känslan efter ett sådant pass och effekten som det ger är enastående! Balans. Ett ord som ofta kommer upp i mina tankar. Unna/intervalla. Balans. Med viss övervikt på utvecklingssidan såklart.

Tisdag 10/7:

Bodypump! Första bodypump-passet på tre år och herregud och alla hans kompisar vilken träningsverk jag hade efteråt. Alltid lika spännande att chocka kroppen med något nytt. 

Onsdag 11/7:

Löpning 18 km i skatås, milspåret följt av åttan. Det var mycket pollen att brottas med, ingen höjdare för andningen, många gånger var jag på väg att börja grina eftersom jag kände mig så svag. Det gjorde jag dock inte och självklart kändes det gott när de 18 km väl var bakom mig! Det gäller att försöka komma ihåg känslan som följer efter passet under passets gång. Löpningen hjälpte inte pump-värken att försvinna kan jag tillägga.

Torsdag 12/7:

Vila och vansinnig träningsvärk. Jäkla pump.

Fredag 13/7:

Backintervaller i Säldammsbacken. 4+4 gånger upp så snabbt jag kunde. Joggvila ned och 30 sekunders extra vila på botten efter första fyra. Klart obehagligt under tiden men klart grym känsla efteråt! Utöver intervallerna 5 km löpning.

Lördag 14/7:

Vila.

Söndag 15/7:

Military fitness i Slottsskogen. Mycket krälande och indianhopp. Många myrbett som fortfarande kliar. Det fyllde sin funktion av att jag blev svettig och fick springa av mig, men det var ett roligare och tuffare upplägg gången innan då vi gjorde fystester.

Måndag 16/7:

Vila. 

Tisdag 17/7:

5+5 km löpning, till och från bageriet på morgonen och kvällen. Snabbare hem än dit.

Onsdag 18/7:

Vila.

Torsdag 19/7:

Löpning, backdags. På vår väg ned till Falkenberg så stannade vi till hos syster Lillian i Onsala för ett backpass. Alltid kul att springa på nya ställen och det var härligt med backpass i skogen! Mera sånt! Passar ju bra inför Lidingö också. Vi sprang till ett berg där vi sedan rushade upp till toppen och sedan tog en del av berget upp 5 ggr, med joggvila ned. Kände mig starkare än tidigare pass och tog mig efter de fem en bonusomgång upp för backen. Så skönt att få uppleva den där stark-känslan som jag tycker har lyst med sin frånvaro i löpningen under en tid. Tog mig 50 armhävningar när vi var tillbaka vid huset.  

Det känns som en fin balans mellan vila och träning fortfarande. Tanken var ju att varva ned något men ändå hålla igång och rå om löparen i mig. De onda tankarna är förhoppningsvis snart utbytta mot lättare och snabbare tankar.

Den som springer vinner, till slut!

I skatås under 18 km, inte stöddig men att ge upp? Inte idag heller.