Då var det gjort. Lidingöloppet. Uppladdningen har pågått så länge och sedan var det över på 2:47:27. Jag är supernöjd med tiden och hur känslan var under loppet. Alla dessa backar som jag stångat mig blodig i de senaste månaderna betalade sig. Aborrbacken, vadå gå i den? Vadå gå i en enda av backarna? Skulle inte tro det. Apropå backar så tyckte jag inte att aborrbacken var den värsta. Nog för att den sög tag ordentligt i låren men jag tyckte att karins backe som kom efteråt och en annan lång som kom innan aborrbacken var värre. Den som var innan aborrbacken var helt oväntad och jäkligt brant. Just där stod det riktigt mycket folk och hejade vilket ju hjälper en upp.

Starten på loppet, för mig kl 13.00 i startgrupp 4, var riktigt seg. De första ca 4 km var det svårt att kunna komma förbi massan av långsammare medlöpare som var rädda för att trampa i lera och vattenpölar(?). Blev lite besviken då jag insåg att det skulle bli omöjligt att kunna satsa om det inte skulle öppna sig. Som tur var så blev det bättre när vi var runt 5 km in i loppet och nu kunde jag dra på. Hade gps-klockan på mig och tempot var ofta nere på under 5 min/km efter att det lossat. Riktigt kul att äntligen få gasa på och jag kände mig stark som en oxe. Efter första milen så började jag fundera på att försöka mig på silvermedaljfart (5:15/km) men efter kanske 15 km så tog hybrisen slut och jag fick nöja mig med att pendla mellan 5-6 min/km beroende på lutning. Min plan var att försöka stå på utför och på flacken medan jag fick dra ned tempot något uppåt. Det funkade väldigt bra!

Den psykiska delen i loppet är ju en stor prövning. När du ser skyltar som säger 26 km till mål... 22 km till mål... 18 km till mål... osv så känns det så sjukt långt. När blåsorna under fötterna börjar bildas efter 15 km... Det blir ju inte precis så att du snackar så mycket med de omkring dig heller. Bara att gneta på, på den övre gränsen innan det blir för hårt tempo för att orka. Man hinner tänka mycket på 2:47:27. Man hinner även med att insupa mycket vackra vyer. Lidingö är en vacker ö med varierad natur och stundtals riktigt fin utsikt över vatten. Här skulle jag nog kunna bo. Här skulle jag garanterat kunna springa igen. Nästa gång under 2:45:00...

Jag högg lite energidryck i varje depå och en halv giffel i ett stopp precis innan min värsta backe, den innan aborrbacken där det strax innan var asfalt och mycket folk som stod. Giffel var inget bra val, det dammade gott i munnen så jag åt bara halva. Vid två tillfällen så hade små barn satt upp sina egna vattendepåer och bjöd på vatten, väldigt sött gjort och väldigt gott.

Kroppen kändes pigg hela vägen, fick en stunds kramp i magmusklerna runt en bit över två mil, lite oväntat och som tur är gick det över för det var ingen höjdare att springa med. Sista tre kilometrarna så började knäna ömma men det var ingen katastrof. Flåsmässigt så var jag grym, det var musklerna som till slut började streta i mot. Lite smärta får man ju räkna med och jag anser mig själv lyckligt lottad som kom undan så rimligt och med en sådan stark känsla. Den har jag mig själv att tacka för, bra gjort Moa, det trodde du inte måndagen efter way out west.

Frukost kl 8.30 blev en stor tallrik yoghurt med musli, en kokt äggvita (gillar inte gula tyvärr), två mackor av ljust surdegsbröd med ost och lite apelsinjuice, mycket vatten och kaffe. Ca 2 timmar innan start så blev det en banan och en yoggi jalla. 30 min innan start en halv banan. Skriver upp detta eftersom det var en fantastisk matladdning för mig som jag vill komma ihåg och energin och magen samarbetade fantastiskt bra. Blev heller inte kissnödig vilket jag var tacksam för.

Middagen på kvällen, efter en varm dusch och klädbyte, var enastående god. 

Fredag 28/9:

Vila

Lördag 29/9:

Löpning Lidingöloppet 30 km, 5:34 tempo i snitt.

Söndag 30/9:

Vila. Som bara den.

Idag är läget stelt och ömt lite varstans, inga katastrofer dock. Tack kroppen för detta!

Dags för kvällsmat, jag önskar dig som läst en skön söndagskväll:)

25 min innan start... taggad till tänderna!!!

Fyra nöjda krigare är i mål!

Det lutar åt nya skor snart för "finturer" på asfalten.

Mina tider, riktigt nöjd med att bli 508 i damklassen.

 

Hanna

30 september 2012 21:16

Jag är avis på dig, beundrar dig och är jävligt stolt över att ha dig som vän! Jag ska springa runt den där jävla ön om ett år och det känns så sjukt avlägset att jag inte ens tror på det själv. Din hjälp behövs för att komma dit å en jävlaranamma utav mig. Jag betalar dig, kosta vad det kosta vill :) En tanke är att lägga till ett till pass med dig då vi är ute å springer...eller a, du står vid sidan och tittar på mig medan jag gör nått som verkar vara att springa... Kram, god natt, ses imorgon!

http://cakeagainstshape.bloggplatsen.se

Moa Richard

1 oktober 2012 13:49

Klart du skall springa runt den där jävla ön. Pannben och mycket backträning löser det mesta! Vi löser det här ihop:) Kram

 

P-A

30 september 2012 21:21

Så bra jobbat och så roligt att det gick vägen som du ville!
Jag gillar de målande beskrivningarna, nästan som man var där själv.
Oförskämt pigg på "efter" bilderna. Fanns nog ett par sekunder att plocka där ;)

http://p-a-blogg.blogspot.se

Moa Richard

1 oktober 2012 13:50

Tack P-A, det kändes grymt och jag tassar fortfarande runt lite som på moln, lite stela moln.
Det där med pigg måste bero på instagramfiltret... Ses på cykeln tänker jag!

 

Lillian

30 september 2012 22:30

Kul att läsa om loppet! Är själv inte så sugen på att springa... *tokljuger'

http://springlust.blogg.se

Moa Richard

1 oktober 2012 13:52

Fortsätt med dina små bebissteg så är du snart där Lillian! Förstår att det måste kännas skit, men tänk såhär, för två år sedan så hade du inte ens haft något att sakna!

 

Freddy A

1 oktober 2012 10:55

Grattis! Starkt jobbat!
Grymt skriven blogg, fantastisk inlevelse! :)

http://Freddya80.bloggplatsen.se

Moa Richard

1 oktober 2012 14:18

Tack Freddy!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej! Jag har nu fått möjligheten att blogga som premiumbloggare hos www.nutraelite.se. Hädanefter så kommer jag dagligen dela med mig av min träning, recept och tips på nya bloggen. Välkommen att följa! http://nutraelite.se/lordagswod/#disqus_t...

Fördelen med att ödelägga ryggen ett slag är att resten av kroppen verkligen får vila upp sig, som tex framsida lår! Det kändes som en utvilad kropp (i stora delar åtminstone, inte precis ländryggen då) tog sig an måndag morgon i gymmet efter cykelpa...

Fortfarande svullnad, fortfarande saker som gör ont och mina rörelser är långsamma som en 80-årig version av mig själv. Nu är det dock så många färre saker som gör ont, rörligheten ökar för var dag och jag har kunnat ha mina cykelklasser idag och igå...

Hade rester av kokad quinoa och tänkte att det säkert kunde bli en god gröt. Det blev det verkligen! 1 port: 1,5 dl kokt quinoa 1,5 dl mjölk (jag tog mandelmjölk) 1 banan, skivad 2 tsk torkad frukt (gojibär och russin idag) Kanel Salt To...

Japp, här har vi den. Columna vertebralis. Bärande väggen i huset. Transportväg mellan hjärna och kropp. Sju halskotor, tolv bröstryggskotor, fem ländkotor och sacrum. Riddarna Atlas och Axis på toppen med specialutrustning. Cauda Equina, nervsvans...