En dag som började klockan 05.34 börjar lida mot sängläge. Det har varit en bra dag med lagom mycket jobb, tid för att sitta hemma och pappersjobba och tid för egen träning utan att behöva kolla på klockan samtidigt. Klocka och kalender är saker som jag gärna hade plockat bort ur systemet lite oftare, jag känner mig ibland så nästan tvångigt styrd av dessa faktorer. Större delen av befolkningen har det likadant, det är inte värre för mig än för någon annan men det betyder dock inte att jag måste tycka om att kolla på klockan 82 gånger om dagen. Å andra sidan, det finns de som inte har något alls att ta sig för om dagarna och ska jag välja så...

Efter min första kund så var det dags att möta upp Sebbe för 10 km löpning som utgick från Övre husargatan och gick bort till Änggåren. Jag har en fin bana där som jag gillar, men det börjar bli dags att lära känna området bättre och hitta på fler slingor, att springa i skogen är ändå det finaste. 

Planen var att hålla en puls kring 185-190 och det var ju lite svårt att styra när det var så upp och ned, men snittet låg iallafall över måndagens runda och jag frustade rätt så bra i ett par av uppförsluten. Känslan var stark och smärtfri, vågar man hoppas på att den där hälsenan har gått och blivit medhårs?

Onsdag 18/4:

Löpning 10 km kl 8. Inte koll på tid men intensiteten var högre än i måndags.

Shape 55 min kl 19. Jag hade önskat lite högre beläggning på denna klassen, samtidigt så får jag mycket bra respons av medlemmar så jag vet inte riktigt vad jag skall ändra. Det var en skön klass iallafall och jag gillar själv upplägget riktigt mycket.

I morgon är det genreps-dags av sportsmotion... Jag börjar bli riktigt nervös... Inte nog med att jag skall följa en koreografi, jag skall dessutom synka den med två andra i 45 minuter! Här är jag långt utanför min egen bekvämlighetszon. Det skulle aldrig hända att jag skulle tacka nej när jag får frågan om en sån här spännande möjlighet, men man kan ju undra varför man skall utsätta sig själv såhär...

Morgonens tur, här på väg hem i Botaniska. Löpstegsfaschisten i mig kan se ett par missar i bilden, till exempel så verkar det onödigt att luta sig bakåt när man skall framåt. Ibland måste jag dock komma ihåg att jag för tio år sedan tyckte att det var hemskt att springa 2 km, medans jag nu kan göra det i sömnen.

Det som känns tufft idag blir lättare i morgon. Word.