Då ligger man här en pizza senare med sina ömma tuber ischiadicus och latar sig i röda stugan, med all rätt efter att ha klivit upp 06:45 en lördag i Falkenberg, åkt ned till Halmstad, cyklat upp nästan hela vägen igen och sen tillbaka till Halmstad.

Vädret i år var fantastiskt, strålande sol och uppkavlade ärmar. Stundtals kraftig motvind men inte i närheten av förra årets 18 m/s.

Väldigt kul med grymma Helenas sällskap, som för övrigt körde sitt första lopp som sjunde tur någonsin, och teamtröjan (namnet Team Helvete på ryggen förpliktigar!). De första fem milen upp till Heberg gick riktigt snabbt, 1:39. Vägen ned bjöd på blåsigare förutsättningar men jag tycker att vi stod oss bra.

Starkare känsla än förra året och tog ingen draghjälp under de 96 kilometrarna. Ett depåstopp efter ca sju mil. Körde spurt de sista tre kilometrarna och efter det rycket i tillägg till tidigare 93 km tillryggalagda så var benen och sätet bra skakiga. När man får syn på den där skylten som säger MÅL, fy satan vad jag älskar den känslan.

Förra året gick jag in på 3:51 och i år 3:36. Hade jag själv styrt takten hela vägen så hade jag kunnat komma under 3:30, men hur kul hade det varit att cykla loppet själv? Nej, för mig är cykling en lagsport och jag är superglad att Helena var med och jag är grymt imponerad (men inte förvånad) över de framsteg hon gör på sadeln. Vilken lagkamrat jag har fått!

Blir det nytt Hallandslopp nästa år, vilket jag hoppas då det börjar bli en mycket trevlig tradition, så vill jag under 3:20.

Veckan som kommer är det dags att fokusera på löpningen som blivit på tok för åsidosatt nu, varvet är om två veckor... En kort snabb och en lång tur blir det och nästa lördag så är det dags för cykelloppet Göteborgsgirot. Sju mil genom alla Göteborgs stadsdelar. Ska bli riktigt skoj och tempomässigt så är jag sugen på ett snittempo där det står en 3:a först...

Trevlig helg!