Sluttid: 1:42:13. Värmen kanske trodde att den bestämde men det trodde inte jag. Känns mycket bra att ha slutat på plats 240 på damsidan.

Vad ska man säga, Göteborgsvarvet är verkligen något av det bästa Göteborg har att erbjuda! Vilken fest, vilken dundrande puls innan start och vilken härlig publik längs vägen. För ett år sedan gjorde jag mitt första, nu mitt andra och jag kommer med stor sannolikhet springa många fler.

Dagen började med att jag jobbade en timme, kändes lika bra att få lite annat att tänka på en stund. Sedan blev det årets tidigaste lunch; ostgratinerade tortillabröd fyllda med köttfärs och ris. Lillian, Hanna, Thomas och Linnea laddade med oss. 

Det kändes redan då jag cyklade till jobbet vid nio att det skulle bli en riktigt varm dag, lätt göteborgs varmaste hittills i år. Nu passar det liksom?! Förra året stannade jag i två vätskestationer, detta året stannade jag i alla förutom den första i slottsskogen. Kände mig inte alltid så jättetörstig men det verkade dumt att chansa då det trots allt var satansvarmt och svetten dröp redan i startfållan. Träffade för övrigt min klasskompis Sofie i fållan och det var kul att få dela de sista nerviga tjugo minutrarna med henne. Den där känslan sista minutrarna, som julafton när man var liten fast med inslag av skräck! 

Planen var att komma under 1:45 och därmed slå förra årets tid, var dock lite tveksam på hur det skulle gå med tanke på att det var minst tio grader varmare jämfört med förra året. Har druckit mycket torsdag, fredag och i morse och tog resorb för säkerhets skull.

Det var stört varmt och munnen började damma ganska snart och jag förstod ju tidigt att det skulle krävas rätt mycket vilja för att hålla tempot uppe. Sån himla tur att jag har mycket vilja, så här blev det:  

Förra året skrev jag efter varvet att "målet var att hålla 5:00/km och med mina 1:46:14 så missade jag med 74 sekunder, nästa år.. då jäklar... 4:50". Snittet idag blev 4:51 och det är jag supernöjd med! 

Det har verkligen inte blivit som jag önskat med löpupplägget den här vintern och våren då jag länge hade problem med foten efter Lidingöloppet. Jag kan räkna den här vårens löppass på två händer och under flera månader i vintras så blev det ingen löpning alls. Trots det kunde jag i år öka de sista kilometrarna och haltade inte hem efteråt som senast.

Jag anar väl att vinterns prövningar med Vasalopp och senaste tidens cykelträning har stärkt mig mycket vad gäller uthållighet, det gick ju riktigt bra trots att löpningen har stått tillbaka!

Jag lyckades missa mig själv slow motions-adidasspringandes på en stor skärm både på Hisingen och i startområdet. Försökte lägga upp filmen här nu men det funkar inte. Här kommer lite bilder istället:

Helena gjorde också en mycket fin prestation idag, den vinnarskallen blir finfin att cykla med på Vätternrundan. 300 km är ju några fler än 21...

Delar av Team Helvete är trötta och glada!

Mer Team Helvete vid Sats-tältet efter målgång.

Så... Nästa år? Ja, vi får väl säga 1:40 jämnt då. Särskilt stort tack till alla som hejade på mig längs banan, det värmer och stärker så mycket när man är trött! Stort tack även till hagel- och regnstormen som mötte mig vid handels, den fick mig både att le stort och bli ordentligt avkyld. 

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; känslan då man ser mål och sedan passerar det är obetalbar. Jag väljer även igen att citera ett japanskt ordspråk; "smärtan är oundviklig, lidandet är valfritt". Allt från strumpsömmarna som låg och skavde under stortårna redan efter två kilometer till värmen och spurtlungorna på slutet hade kunnat bli riktigt jävligt om jag hade låtit dem bli det.

Nu blickar vi framåt mot Vätternrundan den 14 juni. Nästa inbokade löplopp är Finalloppet 18 km terräng i skatås i okt-nov någon gång. Man kan dock aldrig veta säkert med någonting;)

Här var jag redo att lägga mig ned och dö förra året! Ca 3 km kvar till mål. Nu laddas det med resorb och årets tidigaste lunch beståendes av köttfärs- och risfyllda tortillabröd gratinerade med ost. Ingen kryddning att tala om, vitlöksandedräkt och liknande under en halvmara är ju ingen höjdare.

Stort lycka till till dig som springer och övriga får gärna komma och heja på!