Helena var pigg nog att ta sig en bild på sitt elände, vilket jag ändå ser som positivt!

Intet ont anandes drog fem brudar ut för att cykla 19 mil som en förberedelse inför Vätternrundan. Turen skulle gå längs med kusten ned till Träslövsläge och sedan inlandet hem. Det blev dock endast två brudar som cyklade vidare från Varberg och hem. Två av de andra fick avsluta turen på akuten och den tredje fick få skjuts hem i bil av snäll pojkvän. Hjärnskakningar, misstänkta revbensfrakturer och skadade mjukdelar i axlar. En skön tur med gott flyt kan verkligen vända ögonblickssnabbt till att bli något mycket obehagligt. Ambulanser, blod och självklart chock, både för de som skadades i vurpan och för Sandra och mig som klarade oss undan.

Det blev ett längre "depåstopp" på sjukan såklart för att se efter hur det gick för de stackars tjejerna Marie och Helena. Som tur är så mår de båda förhållandesvis bra nu. Emma som slog i revbenen har självklart ont i dem och jag hoppas verkligen att hon och övriga drabbade snart skall må bra och kunna fullfölja sitt mål med Vättern.

Jag och Sandra fick som sagt snällt cykla hem själva och notan slutade på 19,2 mil och en utomordentlig cykelbränna.

Dagens påminnelse:
Hur otroligt viktigt det är att hålla fokus på oss själva, cykeln och de andra då vi cyklar i grupp. En riktigt eländig vurpa är bara en halv sekund borta.

Inget mer drama den här veckan tack.
Tjejer, jag tänker på er och hoppas innerligt att vi slipper en repris av det som hände idag.

Cyklade mil: 106. 100-gränsen är därmed tagen och det är jag mycket nöjd med, bra jobbat till mig själv!