Moa hjärta cykla. Jag gillar egentligen att cykla, bara inte just precis nu.


Idag vann backarna... Och motvinden... Och mjölksyran... Planen var från början tio mil men jag var redo att kasta in handduken redan i Utby och det är ungefär milen hemifrån. Det sa jag såklart inte högt men påpekade att jag inte ville cykla en meter över sju mil, det kändes som en bra kompromiss.

Det blåste något alldeles extraordinärt mycket motvind de första milen idag. I Lerum började jag nästan grina. Efter hälften kändes det bättre, för även om vi hade många backar att jobba oss upp för så var det mer vindskyddat och hemvägen orkar man ju alltid. Sen gillar jag backar. Fråga inte varför.

Jag hoppas, något alldeles vansinnigt mycket, att Vätternområdet bjuder på uppehåll och riktigt svag vind den 14/6 från kl 21:58 och ca elva timmar framåt. Snälla. Jag vill se soluppgång i år och slippa sitta och skälla på vinden. Eller dyblöt sitta och hacka tänder.

Hursom så är jag glad att dagens tur blev av. Karaktärsdanande tur är bra tur och det ska bli så jäkla gott att inte cykla nu.

Cyklade mil: 79. 21 to go. Jag tror bestämt att 100-gränsen sprängs i år.

Halvtidspaus ute vid havet. Kortbyxedags!


21 dagar... Med detta i åtanke så var det ju bara att pallra sig iväg med cykeln efter min morgonkund, trots avsaknad av cykelkompisar. Jag kan gärna springa och styrketräna själv men helst inte cykla. Jag förstår ju ännu mer att uppskatta teamet såhär efter en egentur.

Det blev Särö för första gången i år. Jag höll bra tempo ut, många kilometrar under 2 min/km, när jag skulle hem var det dock självklart motvind. Alltid motvind på hemvägen.
Snittet ca 28 km/h. Ville 30 men vinden var starkare än mig hem.

Lyckades cykla på bakbenet på en äldre herre på hemvägen. "Håll höger" betyder inte samma sak som "skutta snabbt ut åt vänster", blir så trött! Han skrattade dock så inget Sahlgrenska på den gubben kan jag väl anta.

Trots att jag var själv så var det riktigt gott att komma ut och det blev premiär för kortbyxor och kortärmat idag!

I morgon väntar ny tur!

Cyklade mil hittills: 73. Innan Vättern så har jag alltså 27 mil kvar att trampa för att komma upp i samma mängd som förra året, en mängd som jag och mina ben trivdes bra med när det var dags för start:)

Trevlig helg!

Jaha, då skall jag springa runt Åreskutan den 17 augusti. Ingen återvändo, tåg och startplats inhandlas i skrivande stund. Herregud igen...

Är det här utsikten jag springer med 17 augusti?


Det uppstår ju ett slags tomrum då ett träningsmål är besegrat... Då gäller det att snarast fylla på med nya idéer kan jag känna. En del stannar just vid att vara idéer men en del händer ju faktiskt, som tex klassikern.

Tankar som snurrar i skallen nu är:

Falkenberg statslopp, löpning 10 km i slutet av juli.
Är väldigt sugen på att se vad jag kan göra på milen nu efter lördagens tid. Hade varit kul att komma under 45 min.

Tjörn triathlon sprintdistans 1/9.
400 m sim, 20 km cykel, 5 km löpning.
Helt klart genomförbar distans. Måste säga att jag är lite nyfiken på triathlon... Det som talar emot är att det verkar lite omständigt med byten och regler och att jag inte är någon höjdare på att simma. Tråkigt när teknik stoppar (som Vasaloppet!).

Skutan runt 17/8
24 km löpning runt Åreskutan. Garanterat helt vansinnigt jobbigt och vansinnigt vackert. Hade varit kul att komma upp igen och hälsa på bekantingar och se byn, jag saknar Åre. Pågående mejlkonversation med Helena i ärendet, skulle inte bli förvånad om detta händer... Lite snålt med två depåstopp på den banan kan jag tycka!

Risvedsloppet 14/9, 17,7 km terränglöpning. Det står att det är västsveriges brantaste motionslopp med sina 22 backar. Helt klart en käftsmäll värd namnet. Brorsan är med så detta blir superkul! Han är vass i terrängen så det kan gå snabbt.

Finalloppet i skatås 18 km är ju bestämt sedan tidigare, men det är så långt kvar, jag behöver något att se fram emot tidigare än så!

Innan något annat så är det dock hög tid att skrapa ihop de sista 29 milen på cykeln, bara 23 dagar kvar till start nu, herregud...

I alla fall inte om man vill känna vars ryggen sitter efteråt.
Tyckte att det var dags för ett good old fashion styrkepass idag med överkropp i fokus.
Efter att ha kört en ren sätes-spark som blev dagens enda nederdel så gav jag mig på chins. Dealen var att göra så många strikta jag kunde och sedan fylla på med negativa chins tills jag nått 10 reps. Jag kunde klämma ur mig 4 i första och sedan 1 i vardera de andra två seten. Inte min bästa övning nu heller.

Negativa chins innebär att man hoppar över den uppåtdragande, koncentriska, fasen genom att hoppa upp och sedan håller man emot och går långsamt ned till sträckta armar. Under "håll emot"-fasen, excentriska fasen, så jobbar musklerna under förlängning och det är här man är som starkast. Säkert kort om man vill ha träningsvärk i latissimus skulle jag säga och bra om man som mig inte orkar göra så många vanliga, det går nämligen alltid att pressa ur sig ett par extra negativa.

Utöver chins så blev det uppåt-flyes, dips, bicepscurl, omvända flyes, rotatorcuffsträning, ryggresningar, sit-ups och plankor. Det gäller att underhålla ryggen nu när jag dels sitter en del i skolan och på cykeln, man vill ju inte se ut som en krabba.

I morgon börjar en sex veckors omgång av Running club på jobbet och det skall bli superkul att hålla i löppass igen, det var längesedan nu!


Kom och spring med mig på Landala:)

Sluttid: 1:42:13. Värmen kanske trodde att den bestämde men det trodde inte jag. Känns mycket bra att ha slutat på plats 240 på damsidan.

Vad ska man säga, Göteborgsvarvet är verkligen något av det bästa Göteborg har att erbjuda! Vilken fest, vilken dundrande puls innan start och vilken härlig publik längs vägen. För ett år sedan gjorde jag mitt första, nu mitt andra och jag kommer med stor sannolikhet springa många fler.

Dagen började med att jag jobbade en timme, kändes lika bra att få lite annat att tänka på en stund. Sedan blev det årets tidigaste lunch; ostgratinerade tortillabröd fyllda med köttfärs och ris. Lillian, Hanna, Thomas och Linnea laddade med oss. 

Det kändes redan då jag cyklade till jobbet vid nio att det skulle bli en riktigt varm dag, lätt göteborgs varmaste hittills i år. Nu passar det liksom?! Förra året stannade jag i två vätskestationer, detta året stannade jag i alla förutom den första i slottsskogen. Kände mig inte alltid så jättetörstig men det verkade dumt att chansa då det trots allt var satansvarmt och svetten dröp redan i startfållan. Träffade för övrigt min klasskompis Sofie i fållan och det var kul att få dela de sista nerviga tjugo minutrarna med henne. Den där känslan sista minutrarna, som julafton när man var liten fast med inslag av skräck! 

Planen var att komma under 1:45 och därmed slå förra årets tid, var dock lite tveksam på hur det skulle gå med tanke på att det var minst tio grader varmare jämfört med förra året. Har druckit mycket torsdag, fredag och i morse och tog resorb för säkerhets skull.

Det var stört varmt och munnen började damma ganska snart och jag förstod ju tidigt att det skulle krävas rätt mycket vilja för att hålla tempot uppe. Sån himla tur att jag har mycket vilja, så här blev det:  

Förra året skrev jag efter varvet att "målet var att hålla 5:00/km och med mina 1:46:14 så missade jag med 74 sekunder, nästa år.. då jäklar... 4:50". Snittet idag blev 4:51 och det är jag supernöjd med! 

Det har verkligen inte blivit som jag önskat med löpupplägget den här vintern och våren då jag länge hade problem med foten efter Lidingöloppet. Jag kan räkna den här vårens löppass på två händer och under flera månader i vintras så blev det ingen löpning alls. Trots det kunde jag i år öka de sista kilometrarna och haltade inte hem efteråt som senast.

Jag anar väl att vinterns prövningar med Vasalopp och senaste tidens cykelträning har stärkt mig mycket vad gäller uthållighet, det gick ju riktigt bra trots att löpningen har stått tillbaka!

Jag lyckades missa mig själv slow motions-adidasspringandes på en stor skärm både på Hisingen och i startområdet. Försökte lägga upp filmen här nu men det funkar inte. Här kommer lite bilder istället:

Helena gjorde också en mycket fin prestation idag, den vinnarskallen blir finfin att cykla med på Vätternrundan. 300 km är ju några fler än 21...

Delar av Team Helvete är trötta och glada!

Mer Team Helvete vid Sats-tältet efter målgång.

Så... Nästa år? Ja, vi får väl säga 1:40 jämnt då. Särskilt stort tack till alla som hejade på mig längs banan, det värmer och stärker så mycket när man är trött! Stort tack även till hagel- och regnstormen som mötte mig vid handels, den fick mig både att le stort och bli ordentligt avkyld. 

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; känslan då man ser mål och sedan passerar det är obetalbar. Jag väljer även igen att citera ett japanskt ordspråk; "smärtan är oundviklig, lidandet är valfritt". Allt från strumpsömmarna som låg och skavde under stortårna redan efter två kilometer till värmen och spurtlungorna på slutet hade kunnat bli riktigt jävligt om jag hade låtit dem bli det.

Nu blickar vi framåt mot Vätternrundan den 14 juni. Nästa inbokade löplopp är Finalloppet 18 km terräng i skatås i okt-nov någon gång. Man kan dock aldrig veta säkert med någonting;)

Här var jag redo att lägga mig ned och dö förra året! Ca 3 km kvar till mål. Nu laddas det med resorb och årets tidigaste lunch beståendes av köttfärs- och risfyllda tortillabröd gratinerade med ost. Ingen kryddning att tala om, vitlöksandedräkt och liknande under en halvmara är ju ingen höjdare.

Stort lycka till till dig som springer och övriga får gärna komma och heja på!

Bild stulen rakt av av Johan Tjust. Tänkte lägga upp filmen då jag slow motion-springer på Ullevi just nu men mobilappen tillåter inte sådant spex.

Nedräkningen har börjat på allvar, tre dagar kvar till Göteborgsvarv! Har jag sprungit så det räcker? Nej. Kommer jag kämpa satan? Ja. Så det kanske ordnar sig.