Nu har vi jobbat färdigt våra fem dagar i bageriet. Det märks att det är semestertider, kön har ringlat lång mest hela dagarna och vi har haft fullt upp. Varannan dag-temat är följt och det blev två tur och retur-löpningar till och från bageriet. Hemvägen är alltid drygast då fötterna är blytunga efter att ha sprungit runt tio timmar i bageriet och därför att det är mycket stigning under de 4,74 kilometrarna. Vet ej varför sista turen mättes till 4,68, sprang precis samma som övriga tre.

I eftermiddag blir det backlöpning vid stugan.
Först skall jag dock njuta av det här:

Dessvärre skall jag också börja kika i fysiologiboken igen, eftersom det tydligen är helt omöjligt att bli godkänd på den förbannade tentan.

Tolv dagar i Portugal är över. Operation skutan fortsätter- idag med löpning till Änggården och min vanliga kortrunda som kommer direkt efter mördar-asfaltsbacken. Efter den så är pulsen redan uppe på obehagligt höga nivåer och jag skulle säga att den pulsen bibehölls tills jag kom hem. Bestämde innan att jag skulle ta två varv på 1,89:an och sedan ta den sista långa backen upp två gånger. Garminklockan skulle ha passerat 10 km innan jag fick komma hem.

Enligt Runkeeper så vart det 9,65 km men jag litar mer på Garmin. 53 min tog det vilket jag är klart nöjd med, med tanke på banprofilen.

När jag nästan ville spy i sista backen så såg jag Helena och Åreskutan framför mig, bra motivation. Det finns ju bara ett sätt att vilja spy lite mindre nästa gång.

Hade önskat mig ett fjäll att träna på men de duggar ju inte så tätt här nere och Änggården är ett bra alternativ. Ser fram emot en sväng på 18 km spåret i Skatås snart också.

Sitter i bilen på väg till mamma och bageriet nu. De blir löpning varannan dag, 5 km per väg dit och hem. Snabbt på morgonen och lite lugnare hem.

Dagens runda. Det har ju gått och blivit varmt här hemma också och jag var glad för de skuggiga partierna i skogen.

På semestern kan allt hända. Man kan äta hela årsförbrukningar med förträffliga ostar och chorizo, dricka vin varenda dag och om mörkläggningen är bra nog så kan man sova till kl 11, detsamma som kl 12 svensk tid. Löpning efter kl 11 här nere är förenat med utmattning efter en kilometer och att det skulle hända löpning efter att jag nu går upp från stranden är föga troligt med tanke på att värmen håller i sig fram till kl 20 ungefär. Kl 20 är detsamma som kl vin och frukt eller kanske ost och oliver innan middag. Henrik tyckte absolut att jag skulle skriva det här inlägget, så att "folk där hemma" kunde få må lite bra av att jag slarvade lite. De som känner mig vet dock redan att jag är en livsnjutare, en livsnjutare som också räknar in fysiskt uttröttande aktiviteter som livsnjuteri. Jag hade gärna druckit gott vin och ätit ost varje dag hemma i vardagen också men kan ju se vissa brister i längden med att bre ut livsnjuteriet fullt så långt.

I morgon ställs klockan, för då är det jag som sprungit minst tio kilometer då klockan slagit elva.

Tänk om, bara tänk om, ifall åtminstone någon av alla Göteborgs billighets"oxfilé", pommes och bea-ställen kunde börjat servera havets goda (alltså inte gammal trött laxfjäril med ris) med ingredienser såsom vitlök, olivolja och koriander. Lite padrones också helst. Jag hade varit överlycklig!
Vi hade kunnat skippa alla dessa "Göteborg gillar tapas och dumplings- så nu kör vi också på det fast att vi gör det svindåligt"-ställen och öppnat åtminstone ett portugiskt-rustikt hak. Någon?!

Ikväll skall jag äta räkor, igen.

Okej, det är galet varmt nu och jag är glad att utflykter inåt landet är avklarade, för nu vill jag vara väldigt nära havet.
Eftersom jag inte var sugen på att ställa klockan oanständigt tidigt, det räcker med att göra det resten av året, så blev det ett kort inomhuspass i den svala lägenheten. Återigen, det går alltid att göra något även när utrustning saknas och jag var riktigt svettig och flåsig efter de här 23,5 minutrarna.

Livet är fortsatt helt underbart här nere och jag längtar inte hem, inte alls.

Ofta så är det molnigt på morgonen här i Ericeira, vilket är praktiskt när man skall anstränga sig fysiskt. Den här morgonen var det dock inte en molnfläck på himlen och temperaturen låg inte en grad under 28. Backintervallerna skulle ändå göras så det var bara att springa iväg till dödsbacken som jag vet att jag skrev om för ett år sedan. Väl på plats insåg jag att backen är rätt jäkla lång, säldammsbacken x1,5 kanske... De 10 ggr som jag tänkte igår blev omförhandlade till först 8 och efter 6 ggr när huvudvärk och törst började bli påtagligt så fick sista 2 bli sista brantaste delen av backen. Jag gillar inte att förkorta ett tänkt upplägg då jag tror att de är just de där sista jävliga som stärker en inför tävling, men det var bara för varmt och det kändes inte värt att få värmeslag.
Det slutade åtminstone med drygt 2 km uppför plus den lutning som löpningen till och från backen innebar, så jag är nöjd med morgonens uppgift och det kommer bli så gott att hoppa i havet inom närmsta femton minutrarna.

I morgon blir det styrka såsom sist ungefär och sedan får det bli ett längre löppass igen. Över milen är inte troligt med de temperaturer som råder här nu när morgonen inte bjuder på molnighet.
Möjligtvis en snabbare kortdistans också, det är trots allt fem dagar kvar här innan vi åker hem nästa onsdag.

Maten, vinet och omgivningarna är helt makalöst bra, tur att jag gillar att springa annars hade kommande pass hemma i verkligheten varit som en enda lång dödsintervall.

Det här får jag dras med, varje dag.

Ja, det behövs som bekant inte ett gym för att styrketräna musklerna. Tio minuters löpning tog oss bort till platsen där det visserligen finns latsdrag, där du drar upp din egen vikt. Den fick sällskap av 100 squats, 100 utfallshopp, 60 armhävningar (50/50 breda och smala), mountainclimbers, höftlyft och sedan löpning hem som avrundades med excentriska tåhävningar och mage. När rundan var avslutad och energidepåerna fyllts på med god ost och chorizo så var solen på plats och jag parkerade mig såhär...

Funderar allvarligt på om jag skulle ta och bli heltidsportugis, det här är ju löjligt bra.
Morgondagens backpass flyttas till dagen efter, jag har faktiskt en vinprovarförmiddag i Setubal att ta handskas med!

Sådan här utsikt är helt ok att springa till och efter tre träningsfria dagar (Lissabons otaliga backar får vi se som ren och vacker bonus) var det dags att ta sig an en första morgonmil.
Det var lite tungt i starten men efter någon kilometer så kändes det bra.

Fisken och skaldjuren är sagolikt goda i år också, precis som vinet som intas till. Det finns en risk att jag rullar hem till Sverige, men det kanske är lika gott om flygstrejken fortsätter.

I morgon blir det ett styrkepass med havsutsikt och i övermorgon blir det backpass.

Jag älskar vad mitt andra land har att erbjuda, alla borde åka hit till Portugal.

I morgon går vi båda på semester och det firade vi med en Operation Skutan Runt anpassad WOD i morse.

Nu får vi köra själva ett tag och dealen är ett backpass och ett distanspass i veckan som grund. När vi ses igen blir det 18 km terrängspåret i Skatås.

Skulle ladda upp Team HM dipsfilmer men i vanlig ordning så får jag inte igång uppladdning av film:(

Väskan är nästan packad och i morgon blir det Portugal!