Ofta så är det molnigt på morgonen här i Ericeira, vilket är praktiskt när man skall anstränga sig fysiskt. Den här morgonen var det dock inte en molnfläck på himlen och temperaturen låg inte en grad under 28. Backintervallerna skulle ändå göras så det var bara att springa iväg till dödsbacken som jag vet att jag skrev om för ett år sedan. Väl på plats insåg jag att backen är rätt jäkla lång, säldammsbacken x1,5 kanske... De 10 ggr som jag tänkte igår blev omförhandlade till först 8 och efter 6 ggr när huvudvärk och törst började bli påtagligt så fick sista 2 bli sista brantaste delen av backen. Jag gillar inte att förkorta ett tänkt upplägg då jag tror att de är just de där sista jävliga som stärker en inför tävling, men det var bara för varmt och det kändes inte värt att få värmeslag.
Det slutade åtminstone med drygt 2 km uppför plus den lutning som löpningen till och från backen innebar, så jag är nöjd med morgonens uppgift och det kommer bli så gott att hoppa i havet inom närmsta femton minutrarna.

I morgon blir det styrka såsom sist ungefär och sedan får det bli ett längre löppass igen. Över milen är inte troligt med de temperaturer som råder här nu när morgonen inte bjuder på molnighet.
Möjligtvis en snabbare kortdistans också, det är trots allt fem dagar kvar här innan vi åker hem nästa onsdag.

Maten, vinet och omgivningarna är helt makalöst bra, tur att jag gillar att springa annars hade kommande pass hemma i verkligheten varit som en enda lång dödsintervall.

Det här får jag dras med, varje dag.