På semestern kan allt hända. Man kan äta hela årsförbrukningar med förträffliga ostar och chorizo, dricka vin varenda dag och om mörkläggningen är bra nog så kan man sova till kl 11, detsamma som kl 12 svensk tid. Löpning efter kl 11 här nere är förenat med utmattning efter en kilometer och att det skulle hända löpning efter att jag nu går upp från stranden är föga troligt med tanke på att värmen håller i sig fram till kl 20 ungefär. Kl 20 är detsamma som kl vin och frukt eller kanske ost och oliver innan middag. Henrik tyckte absolut att jag skulle skriva det här inlägget, så att "folk där hemma" kunde få må lite bra av att jag slarvade lite. De som känner mig vet dock redan att jag är en livsnjutare, en livsnjutare som också räknar in fysiskt uttröttande aktiviteter som livsnjuteri. Jag hade gärna druckit gott vin och ätit ost varje dag hemma i vardagen också men kan ju se vissa brister i längden med att bre ut livsnjuteriet fullt så långt.

I morgon ställs klockan, för då är det jag som sprungit minst tio kilometer då klockan slagit elva.

Tänk om, bara tänk om, ifall åtminstone någon av alla Göteborgs billighets"oxfilé", pommes och bea-ställen kunde börjat servera havets goda (alltså inte gammal trött laxfjäril med ris) med ingredienser såsom vitlök, olivolja och koriander. Lite padrones också helst. Jag hade varit överlycklig!
Vi hade kunnat skippa alla dessa "Göteborg gillar tapas och dumplings- så nu kör vi också på det fast att vi gör det svindåligt"-ställen och öppnat åtminstone ett portugiskt-rustikt hak. Någon?!

Ikväll skall jag äta räkor, igen.