Då var det äntligen dags att testa milformen och notera ett nytt milpers i boken. Sist jag noterade min tid på just milen är snart två år sedan så det var hög tid. Drömgränsen att spräcka var 45 min. 4:30 min per km är dock ganska mycket snabbare än jag brukar springa så det var inget snällt mål, speciellt som att jag inte tränat specifikt för detta.

Planen var att gå ut i 4:30-tempo och hålla och stå ut så länge det gick. Var visst lite övertaggad i starten och när klockan visade 3:45-tempo efter 1,5 km så var det dags att skärpa mig, andningen kändes som när jag springer intervaller...

Loppet kändes svintufft från första till sista sekund och sista 500 metrarna när blåsor under fötter gjorde ont och jag knappt fick luft så ville jag bara gå. Väl i mål var jag spyfärdig. Lyckades dock nästan ta målet som jag trodde var orimligt, klockan stannade på 45:24 med snittempot 4:32/km och en 29e plats på damsidan (vet ännu inte hur många damer som slutförde, men det pratades om totalt ca 2000 löpare).

Jag är jättenöjd! Jag hade runt en tre extra semesterkilon som skulle flyttas på och en träningsmängd långt under det normala att arbeta med.

Nästa gång är det sub 45 som gäller, 25 sekunder ifrån!

Jag vann ett kilo kaffe på startnumret, finfint!