Fortfarande svullnad, fortfarande saker som gör ont och mina rörelser är långsamma som en 80-årig version av mig själv. Nu är det dock så många färre saker som gör ont, rörligheten ökar för var dag och jag har kunnat ha mina cykelklasser idag och igår. Satt även hela vägen in på en stol idag och kan ta på mig skorna utan större problem vilket känns som stora vinster.

Första dagen idag som jag känt att det går att styrketräna lite lätt. Mycket cirkulationsträning och rörlighet för skulderpartiet, 5-4-4-3 strikta pullups och 12-11-10 dips (börjar redan få träningsvärk i triceps, positiv känsla bland många negativa) och skonsam hållningsövning för att aktivera bålmuskulatur.
Bröstkorg och skuldra känns ungefär som ett pansar, här behövs mycket cirkulation.
Handlederna är lite överansträngda efter allt stödjande och hävande, men det känns som ett världsligt problem.
Ländryggen är såklart största boven fortfarande, stelt och dant. Inga snabba rörelser, inga fulla rörelseutslag och inget tungt kan lyftas.

Med tanke på hur mycket positivt som skett i kroppen senaste dagarna så börjar det ändå tändas ett litet hopp om att det nog snart ska bli bra. Har svårt att se mig själv hiva upp några tunga stänger och köra knäböj eller springa, men det kommer tids nog.

Jag försöker se det som att mitt hus brunnit ned och att jag nu har goda möjligheter att bygga upp en ännu starkare grund som klarar ännu större utmaningar.
Otålighet får läggas åt sidan även om jag känner mig som en galopphäst med vittring på vinst.

Way out west, vilken himla rolig festival det blev! Jag har sett tonvis med bra artister, dansat, skrattat, druckit alldeles för mycket och sovit alldeles för lite. Det är för väl att det inte Wowas allt för ofta!

Eftersom jag vet vilket ståhej det blir så gjorde jag mitt bästa för att starta veckan starkt med en rejäl dos träning... Nästa lördag är det ju dags igen att utmanas på fjället.

På tisdagen hade jag 30 min tuff cykling på lunchen som jag rundade av med nytt personbästa på marklyft. Efter att ha kört totalt 15 reps på 70 kg så blev det 5+4+4 reps med 72,5 kg och det kändes riktigt bra!

På kvällen hade jag en till cykel på 55 min och direkt efter det snabbade jag och Cicci oss bort till Kungsgatan för att vara med på Annas GRIT strength. Herregud vad tufft det var. Underarmsmusklerna var trötta sedan tidigare och för första gången hittills upplevde jag hur greppet i båda händerna faktiskt försvann helt. Totalt bortdomnat. Spännande att ha testat det också! Vet inte hur noga genomtänkt det var att öka vikt på stången när jag körde passet för första gången sedan i juni.

Efter passet, vilken jäkla dag och vilket jäkla drag som avslutning!

I onsdags morse ringde klockan 7.15 och då var det dags att springa bort till Hvitfeldsgatan för backintervaller med Helena och Cicci. 6+6 ggr upp med 2 min paus efter hälften.
Japp, det var svinjobbigt.

Som sista ryck inför Wow så ringde klockan 7.30 på torsdagen för terränglöpning i Änggården med Helena och Hanna. Det blev 17 km i behagligt tempo. Med två långpass i bagaget och en hel del andra prövningar på senaste så tror och hoppas jag att Skutan runt skall gå vägen.

Jag har nog inte riktigt förstått hur tufft det kommer bli att springa på fjället, kanske lika bra det.

Sista veckan kommer det bli tre kortare turer på måndag, tisdag och torsdag. Eftersom jag är i bageriet kommande dagarna så blir första två passen löpning till och från jobbet. Marklyft igen på torsdag. Det hade varit bra att ta det tidigare under veckan, men mamma har rätt dåligt med olympiska stänger i stugan och jag vill fortsätta på inslaget spår här nu.

73 gin tonics senare är jag på väg in i slottsskogen för finaldag, vad väntade där om inte....

Bad och sol! Efter det var vi pigga som mörten och redo att möta en sista dag med massa skoj!

Den här semestern artar sig riktigt bra på träningsfronten, nu har jag fått välta däck också!

Igår var det dags att ta sig ner till Falkenberg igen och den här gången tog vi cyklarna. Perfekt cykelväder och blygsam vind i 121 km, plötsligt händer det. Tog ett burgarstopp på Brittas i Varberg, som jag varmt kan rekommendera för cyklister. Lättillgängligt och prisvärt med havsutsikt. Lokalt naturbeteskött satt fint inför sista fyra milen.
Var riktigt trött resten av dagen, skönt att det inte var 300 km denna gången...

Ikväll var det dags för WOD igen på Gjuteriet med duktiga Coach Magnus. Teamwod idag och jag körde med Jenny som var en bra teamkamrat, vi var väldigt samspelta och hon var en go tjej.

Efter uppvärmning så fick vi köra 20/10x6 armhävningar... Kändes att de var första sen Portugal!

Efter det 5 stationer, 3 min på var med 1 min vila mellan varje station av:
Squatjumps med 10 kg KB (10 var, en vilade och en körde).
Släde med 40 kg på, putta iväg genom lokalen och dra tillbaka, varannan gång.
Ballslams 5 kg liten boll (10 var, en vilade och en körde).
Squats med 6 kg medicinbollskast (båda samtidigt).
Däckvältning (välte varannan gång).

Släden och däckvältningen är två nya favoriter, superkul!

I morgon är det dags klockan 16 igen, ser fram emot mer Crossfit!

Är nu inne på min 27e semesterdag (bageridagar räknas in i semesterdagar) och kände att det var dags för en liten status på vad jag har för mig förutom att sola, bada, grilla och dricka rödvin. Löpning har, framförallt med anledning av Skutan runt men också Falkenbergs stadslopp, prioriterats.

Löppass: 9 st varav 2 backpass. Total distans utan backpass räknat: ca 65 km. Längsta pass 14 km som vi körde igår morse. Varmt... skönt att stor del av sträckan låg i skuggan.
Nästa vecka är det hög tid för 18 kilometaren.

Cykling: 1 pass, 65 km. I morse drog vi ut med David och det var första passet sedan Vätternrundan. Riktigt härligt att komma ut igen och betydligt skönare än löpning nu när det är så varmt.

Styrka: 4 pass varav två crossfitpass på Gjuteriet. Mina ben känns just nu som två stela blåmärken efter senaste passet med många tunga knäböj. Tänkte väl att löpning och cykling kunde mjuka upp eländet men jag tänkte lite fel där. Vill vara med på WOD ikväll men vet fasen inte om benen pallar med. Blir det mycket ben så är jag ganska rökt känns det som. Överkroppen däremot är på topp!

I snitt så har jag ägnat mig åt någon typ av träning varannan dag och det är lagom semesterdos, kroppen mår bra av en lite lugnare period någon gång under året. Snart är jag genom jobbet tillbaka på minst 5 krävande timmar i veckan och så tillkommer egen träning.
I höst vill jag ägna mer tid åt styrka som kommit på efterkälken ganska länge på grund av konditionsträning inför lopp. Yoga och pilates hade också varit fint. Det är så mycket roligt som skall petas in i aktivitetskalendern!

Vet inte vad jag skall tro om formen inför lördag, inte är jag på absolut topp men det är inte katastrofläge heller. Det sitter ju mycket i huvudet det där med att prestera så jag satsar väl på envisheten i första hand.

Torsdag och fredag blir vilodagar för att fräscha upp ben och tagga till inför kl 14 på lördag.

Henrik filmade lite på dagens runda, finns på Instagram:)

Det var mycket "för ett dygn sedan var jag där/kände så/gjorde det" igår. Kände mig väldigt Vättern-sentimental. Kände också att det finns ett tomrum nu. Lite som efter studenten, man laddar som tusan, är superglad vid målgång och sen tar det liksom bara slut. Alla dessa timmar på cykeln, fikastoppen och snacket inför.

Det var svårt att somna igår kväll, jag spelade upp sekvenser för mig själv från rundan och tänkte mycket.
Känslan då vinden vände och vi äntligen fick upp farten, backarna som inte var lika tuffa som förra året, soluppgången som började bryta fram över Vättern en stund efter att vi passerat Jönköping. Jag var så glad över solen, förra årets ösregn och huttrande byttes ut mot vacker natur som faktiskt gick att avnjuta i år. Okej att motvinden första tio milen sööög, men jag tar det vädret alla gånger före fjolårets elände.

Förra året dröjde det länge innan jag tog min första tur efteråt, delvis för att jag ställde in siktet på Lidingöloppet och var bortrest ganska mycket under sommaren, delvis för att jag inte var särskilt sugen. I år blir det inte något långt uppehåll. Funderar också på om Gran Fondo i Kungsbacka kunde vara något den 25e augusti. 137 km i vacker natur med en jädra massa backar. Once you pop you can't stop som Pringles hade sagt...

Nästa tänka punkt på lopp-programmet är Falkenbergs stadslopp den 27e juli, om sommarschemat tillåter en tripp ner då. Hade ju varit förtjusande med nytt personbästa på milen och efter att ha sprungit en del i stekheta Portugal så bör inte eventuell sommarhetta vara något problem tänker jag.

Hittills i år har jag genomfört:

Ymerloppet, 42 km längdåkning
Vasaloppets öppna spår, 90 km längdåkning
Hallandsloppet, 96 km cykling
Göteborgsgirot, 67 km cykling
Göteborgsvarvet, 21 km löpning
Vätternrundan, 300 km cykling

61,6 mil. Det är himla kul att ägna sig åt olika motionsformer och hälsosamt för både kropp och själ att få variation. För att vara motionär så måste jag säga att jag jobbat på bra den här våren. Jag kan ha världens bästa hobby. Hur kan man inte vilja uppleva de här sakerna?

När jag satte mig på cykeln till jobbet kl 6.30 i morse för att köra min morgonspinning så var väl inte sittbensknölarna helt nöjda, men det gick ändå helt okej och det är roligt att kunna dela med sig av rundan till deltagarna. Ikväll kör vi igen.

Cykeln får vila sig lite nu, men snart skall vi ut igen! Dags att börja flytta fokuset något mer åt löpningen till dock, känner viss skräck inför Skutan runt bland annat...

Här är järngänget tio minuter innan start. Klas, Anna, Sandra, Helena och en fokuserad Moa som nog var lite för fokuserad för ett leende just där!

Vi startade 21:58 efter att ha laddat med spagetti och köttfärssås hos farmor och farfar i Linköping. Är så glad att pappa ställde upp som chaufför.

När vi lämnade startfållan och det kändes vilken vind vi hade att jobba med, då började jag misstänka att sub 11 kunde bli lurigt. Man skulle kunna säga att jag svor väldigt högt inombords.

Vi kämpade som djur de första 81 km till Gränna-depån. Jag hade dundrande mjölksyra och var genomblöt av svett efter ca en mil. Trots hårt arbete och att vi var duktiga på att haka på klungor så tappade vi ca 30 min på de 8 milen, 30 min som vi inte lyckades hämta hem igen. Jag hade ju lagt upp en plan för vilka depåer och hur lång tid i varje. Hade jag börjat gaffla om fyra minuter var gång vi kom till depå så hade stämningen i gruppen alldeles säkert blivit lidande och jag kunde mycket väl fått ducka, så jag valde att låta bli och skulle tippa på att vi spenderade tio minuter vardera i de fyra depåerna. Kände att stämning och god laganda fick gå före fyra minuter.
Det hade hunnit bli ordentligt mörkt på väg till Gränna och jag gjorde mitt bästa för att hänga på trevliga Gällivare-mannen som gjorde sin 21:a runda och hade grymmaste pannlampan jag sett.

Vägen fortsatt till Jönköping bjöd på ordentlig motvind men efter de tio milen så vände det äntligen och vi fick upp farten ordentligt! Jag var mycket piggare när vi kom till depå nr två, Fagerhult efter ca 16,5 mil. Det är så underbart då man passerat hälften och kan börja nedräkningen!

Det fortsatte flyta på bra till Karlsborg efter 20,6 mil. Vi samarbetade riktigt bra! Smärtor här och var hade börjat komma men det var ju bara att ignorera såklart. Bullen och blåbärssoppan var supergod.
Roligt med välsignelsens depå på toppen av Tivedsbacken som kommer en bit efter depå, där får man dra på smilgroparna lite.

Sista depåstoppet gjorde vi i Hammarsundet efter 26 mil. Sista bullen, saltgurkan och bananbiten.

Åt bulle och saltgurka i varje depå och banan i tre. Risgrynsgrötskorven som jag testade i år var ett lyckokast, gud så gott det var med lite gröt i tre första depåerna! Utöver nästan en hel sådan åt jag 3,5 bars och drack sportdryck. Faktiskt inget vatten under turen, tyckte drycken var god och det är väl lite psykologiskt också, man tror att man blir stark för att man tar en klunk på toppen av backen.

Kändes alldeles lagom med intag av både dryck och mat, blev aldrig låg på energi. Många hemska tankar hinner försöka få fäste under turen men de är nog svåra att bota med slät bulle, där får man bara försöka vara envetet positiv istället.

Sista fyra milen är hur långa som helst. Rekordlånga! Jag blev lite arg en stund för mig själv. Fötterna och rumpan gjorde så satansont och jag var förbannat trött på att cykla. När vi hade knappt en mil kvar så rann tårarna en stund och när jag visste att vi hade ca 500 meter kvar så var jag så glad och lättad så bröstet kunde sprängas. Sista tre milen tig Anna rygg på en vass fransman som vi kört om ca 20 gånger under turen och han drog hela den vägen, vilken hjälte!

Pastasalladen och lättölen i mål var väldigt god i år också. Precis som stretchen och sömnen i bilen hem.

Just nu känner jag att det fan räcker med att cykla runt den där himla sjön nu. Jag vet dock också att man fort glömmer smärtorna och att de fina minnena gör större avtryck... så vem vet.

Stort tack till alla som varit med och gjort detta till en riktigt trevlig cykelvår. Ett speciellt varmt tack till Helena som gjort de flesta milen vid min sida:) Du är fantastisk och jag hoppas att du fortsätter cykla även efter denna prövning.

I mål! Sandra gjorde här sin fjärde tur, helt galet att hon orkade!

Pappa fångade sin trötta dotter under stretch och öldrickande.

2013 vs 2012. Första biten gick snabbare förra året men sen ser man hur det ändras. Sista biten i år var vi riktigt vassa måste jag säga!

En sista tur ikväll innan fredagen tillsammans med Helena och Sandra till ett vackert Särö. 50 km.

Nu känner jag mig redo inför Vätternrundan. Mycket tid och kärlek har vigts åt uppgiften och om något nu händer under rundan så är det i vart fall inte på grund av att jag inte cyklat ordentligt.
Med titt i backspegeln så hade jag önskat någon mer längre tur bland de där 1100 kilometrarna, men samtidigt så känner jag mig stark och förhoppningsvis så gav förra veckans 19-milare en ordentlig dos med nötning. Jag kan ju vara envis som en hård nöt själv också när jag vill och nu på fredag från kl 21:58 är ett sådant tillfälle när jag vill. Jag vill så himla gärna klara tidsmålet på 11 timmar, fy satan vad gott det skulle kännas. Jag har känt mig så revanschsugen sedan förra årets eländiga väder och nybörjarmisstag (inga koffeintabletter och inget Hjo i år!). Det blir en tuff utmaning men med gängets samnanlagda kämparanda så känner jag stort hopp.
Nerverna har börjat vibrera och nu vill jag bara sätta igång! 30 mil mitt i natten igen... Något är uppenbart fel på mig!

Helena var pigg nog att ta sig en bild på sitt elände, vilket jag ändå ser som positivt!

Intet ont anandes drog fem brudar ut för att cykla 19 mil som en förberedelse inför Vätternrundan. Turen skulle gå längs med kusten ned till Träslövsläge och sedan inlandet hem. Det blev dock endast två brudar som cyklade vidare från Varberg och hem. Två av de andra fick avsluta turen på akuten och den tredje fick få skjuts hem i bil av snäll pojkvän. Hjärnskakningar, misstänkta revbensfrakturer och skadade mjukdelar i axlar. En skön tur med gott flyt kan verkligen vända ögonblickssnabbt till att bli något mycket obehagligt. Ambulanser, blod och självklart chock, både för de som skadades i vurpan och för Sandra och mig som klarade oss undan.

Det blev ett längre "depåstopp" på sjukan såklart för att se efter hur det gick för de stackars tjejerna Marie och Helena. Som tur är så mår de båda förhållandesvis bra nu. Emma som slog i revbenen har självklart ont i dem och jag hoppas verkligen att hon och övriga drabbade snart skall må bra och kunna fullfölja sitt mål med Vättern.

Jag och Sandra fick som sagt snällt cykla hem själva och notan slutade på 19,2 mil och en utomordentlig cykelbränna.

Dagens påminnelse:
Hur otroligt viktigt det är att hålla fokus på oss själva, cykeln och de andra då vi cyklar i grupp. En riktigt eländig vurpa är bara en halv sekund borta.

Inget mer drama den här veckan tack.
Tjejer, jag tänker på er och hoppas innerligt att vi slipper en repris av det som hände idag.

Cyklade mil: 106. 100-gränsen är därmed tagen och det är jag mycket nöjd med, bra jobbat till mig själv!