Hej!

Jag har nu fått möjligheten att blogga som premiumbloggare hos www.nutraelite.se. Hädanefter så kommer jag dagligen dela med mig av min träning, recept och tips på nya bloggen. Välkommen att följa!

http://nutraelite.se/lordagswod/#disqus_thread

Fördelen med att ödelägga ryggen ett slag är att resten av kroppen verkligen får vila upp sig, som tex framsida lår! Det kändes som en utvilad kropp (i stora delar åtminstone, inte precis ländryggen då) tog sig an måndag morgon i gymmet efter cykelpasset. Det var dags att se vart kroppen befann sig efter krigstillståndet.

5 pullups
10 pushups
15 utfallssteg med stång i frontrack (vilande mot nyckelben). Använde endast 10 kg teknikstång här.

x8. När den ena körde (hade med mig min vapendragare, Helena) så vilade den andra.
Gjorde fler pullups utan hjälp än någonsin, inte alla 40 st men 30-32 st och är skitnöjd med det.
Glad att utfallsgång fungerade bra utan ryggkänningar.

Efter avslut körde vi 5x5 av komplexövningen med kettlebells från någon vecka tillbaka. Jag nöjde mig med 6+6 kg, vilket räckte för att utmana men fortfarande hålla stark rygg. Långsamma knäböjs-övningar känns rätt bra, där kan jag verkligen känna mig trygg med ryggen.

Knees to elbows sist ut, 8x3. Ryggen knakade riktigt högljutt i extensionen under bakåtpendeln av benen, inget ont med det dock utan kändes mer som att jag släppte loss lite "låst skräp", kändes nog lite mjukare efteråt inbillar jag mig.

Idag är det ordentlig träningsvärk som gått loss i kroppen, mest överallt.
Glad att det börjar gå åt rätt håll, även fast det är en bit kvar. Tunga saker, hopp och löpning känns fortfarande en bra bit bort. Får försöka vara glad över det som fungerar tillsvidare och fortsätta använda huvudet så det inte ryggen rasar ihop igen. Som minst 30 pullups till exempel, säkert med lite extra vilovikt att dra upp just nu dessutom.

Mina nya snygga handskar som Helena beställde, vilket grepp!

Fortfarande svullnad, fortfarande saker som gör ont och mina rörelser är långsamma som en 80-årig version av mig själv. Nu är det dock så många färre saker som gör ont, rörligheten ökar för var dag och jag har kunnat ha mina cykelklasser idag och igår. Satt även hela vägen in på en stol idag och kan ta på mig skorna utan större problem vilket känns som stora vinster.

Första dagen idag som jag känt att det går att styrketräna lite lätt. Mycket cirkulationsträning och rörlighet för skulderpartiet, 5-4-4-3 strikta pullups och 12-11-10 dips (börjar redan få träningsvärk i triceps, positiv känsla bland många negativa) och skonsam hållningsövning för att aktivera bålmuskulatur.
Bröstkorg och skuldra känns ungefär som ett pansar, här behövs mycket cirkulation.
Handlederna är lite överansträngda efter allt stödjande och hävande, men det känns som ett världsligt problem.
Ländryggen är såklart största boven fortfarande, stelt och dant. Inga snabba rörelser, inga fulla rörelseutslag och inget tungt kan lyftas.

Med tanke på hur mycket positivt som skett i kroppen senaste dagarna så börjar det ändå tändas ett litet hopp om att det nog snart ska bli bra. Har svårt att se mig själv hiva upp några tunga stänger och köra knäböj eller springa, men det kommer tids nog.

Jag försöker se det som att mitt hus brunnit ned och att jag nu har goda möjligheter att bygga upp en ännu starkare grund som klarar ännu större utmaningar.
Otålighet får läggas åt sidan även om jag känner mig som en galopphäst med vittring på vinst.

Hade rester av kokad quinoa och tänkte att det säkert kunde bli en god gröt. Det blev det verkligen!

1 port:
1,5 dl kokt quinoa
1,5 dl mjölk (jag tog mandelmjölk)
1 banan, skivad
2 tsk torkad frukt (gojibär och russin idag)
Kanel
Salt

Topping:
halva bananen
Valnötter (eller annan sort)
Kanel (kardemumma säkert också jättegott)

Koka halva skivade bananen tillsammans med resten av ingredienserna, ca 8 min.
Mikron kan säkert också funka!

Japp, här har vi den. Columna vertebralis. Bärande väggen i huset. Transportväg mellan hjärna och kropp. Sju halskotor, tolv bröstryggskotor, fem ländkotor och sacrum. Riddarna Atlas och Axis på toppen med specialutrustning.
Cauda Equina, nervsvansen som lämnar ekipaget. Det ena namnet efter det andra som taget ur Game of Thrones längs vägen ned mot Coxa.

Fan va trött jag är på min Columna vertebralis! Allt tar tre gånger så lång tid som vanligt och är minst lika omständigt. Ta på strumpor, vända sig om, sätta sig, bära saker.
Har inte suttit i min soffa sedan i måndags, bara tanken på hur det skulle vara att ta sig upp igen får mig att blekna.
Varje kroppsställning som är någorlunda behaglig är bara det i två sekunder till.
Min "träning" just nu är promenader.
Jag har svettats som fan för att min kropp tror att jag behöver ha hög puls, andningsfrekvens och blodtryck.
Jag trodde döden var på väg för att jag råkade nysa en gång.

Ja, jag börjar bli lite less. Jag, precis som de allra flesta tror jag, har tagit min Columna vertebralis och dess fantastiska funktioner för givet. Klart att ryggen funkar! Ont får man väl inte när man är minus 30 och fysiskt aktiv (eller åtminstone inte jag)?!

Det räckte med tre dagars massagekurs, tunga marklyft och en förmiddags avslappningsövningar i skolan, så föll jag som en jävla fura bara av att flörta med en skivstång efter detta. Såg jag det komma? Kände jag mig välmasserad och extra skör? Eh neeej.

Vet inte riktigt vad kontentan av det här nattliga dravlet är, men ta hand om din enda, fantastiska ryggrad. Kanske är det inte det mest uppenbara som fäller, utan detaljerna i periferin. Som en massageutbildning den här gången för mig. Kanske något helt annat för dig.

Det här var en omtumlande start på veckan med först en väldigt stark känsla och sedan en väldigt smärtsam känsla.

Efter två dagars vila lördag och söndag då fokus låg helt på massörutbildning med en himla massa masserande så var jag taggad att köra marklyft med Helena.
Jag har senaste veckorna kört raka marklyft men nu körde vi vanliga så det blev lite omorganisering i huvudet. Det gick jättebra och jag satte nytt personbästa på 90 kg! Vi stegrade från 50 kg och ju närmre 90 vi kom desto mindre viktökningar och färre reps, allt över 77,5 kg var ju trots allt orört område för mig (Helena har såklart pers på 105 kg).
Eftersom man kan ta mer vikt i ett vanligt marklyft så kände jag inte att jag behövde hålla mig på mina 77,5 kg.

Efter den vinsten så firade vi med Toes to rings, en av mina nya favoriter.

Helenas Team HM-bild från i måndags.

På måndagskvällen fortsatte utbildningen och jag blev på nytt masserad och masserade.

Igår skulle jag öva clean and jerk (frivändning med push-press) tillsammans med Martina innan det var dags för sista utbildningskvällen.
Visst hade jag lite träningsvärk, men inget överdrivet. Började frivända med lätta vikter och kände väldigt snart att det började göra ont och avbröt då självklart.

Allteftersom kvällen gick så började det göra mer och mer ont. Hade det inte varit för att kursen skulle avslutas med examination beståendes av att utföra och ta emot 60 min helkroppsmassage så hade jag gärna gått hem.

Efter avslutad (och godkänd) examination så cyklade jag hem och nu eskalerade smärtan något helt våldsamt. Jag kunde inte längre stå upprätt och bara grinade. Allt gjorde ont, i alla positioner. Aldrig tidigare har jag upplevt en sådan smärta i ryggen.

Att köra min cykel i morse eller gå till skolan var uteslutet. Såg ut som ett S i morse (funktionell skolios: kroppen ändrar ryggens ställning för att underlätta smärta).
Hörde av mig till Osteopat-Per som tyckte att jag skulle komma in på behandling. Jag är så glad att jag lyssnade på det.

Han utförde sin magi och kom fram till följande: påverkan på flera strukturer i ländryggen, bland annat min SI-led (svansben-höftben, en led som skall tillåta mycket begränsad rörlighet men hos mig tillåter något mer än önskvärt på högersidan). Detta gav självklart påverkan uppåt med låsningar i bröstryggen som följd.

Muskler i ryggen och resten av bålen var och är fortfarande väldigt spända, de har ju gått in i försvarsställning.
Min vanliga svank är mycket mindre än vanligt, tror det syns ganska tydligt på bilden:

Det där utstående partiet på ryggen skall INTE vara där.
Det ser dock bättre ut nu när jag tog bilden än i morse.

Varför blev det såhär då? Per gjorde en logisk och mycket trolig koppling som jag inte tänkt på: effekten av stora mängder massage. Jag har ju på senaste lagt om träningen och kört betydligt fler tunga pass än tidigare. Musklerna och de fascior (det vita nät som man ser på köttbiten) som omger inblandade strukturer har en hög spänning, högre än innan jag lade om träningen. Den här spänningen har släppt mycket till följd av all massage och tunga marklyft plus sedan endast lätta lyft dagen efter vart inte musklerna alls beredda på. Massagen blev som att klippa hängslena (spänningen) som håller byxorna uppe (stackars musklerna och dess fascior).

Den här spänningsförändringen var ju inget som jag kände av så självklart körde jag som vanligt. Nu vet jag bättre... Massage är superbra men är man inte van så kan stora doser av detta ge elaka följder om det kombineras med tuff träning. Värt att tänka på! Tråkigt att behöva lära sig den hårda och jävligt smärtsamma vägen.

Jag har stått upp i lägenheten med upprätt rygg nästan hela dagen och gått runt samt vickat på höfterna som Per sa. Det gör fortfarande ont och jag känner mig väldigt skör. Att göra sådant som att plocka upp något från golv, vrida sig eller sätta sig gör ont. Att bara vara gör ont men inte lika illa som i morse.

Om jag känner mig bättre på fredag så kan jag börja träna sådant som inte belastar ländryggen, så jag hoppas på att kunna köra strikta pullups och dips i avsaknad av hopp, tunga lyft och annat som egentligen stod på schemat. Hoppas på att känna mig bra nog för att gå till skolan i morgon. Någon 90-minutare på cykel är det inte tal om:(

På den ljusa sidan så är jag tjugo helkroppsmassager ifrån att vara diplomerad massör och har ett i mina ögon respektabelt personbästa i marklyft numera:)

Då är höstens stora träningsmål satt: förberedelser inför Crossfit level 1-kursen i Stockholm i januari. Crossfit, med sin mångsidiga utgångspunkt tilltalar mig starkt och jag vill ha mer. Styrka, snabbhet, rörlighet, uthållighet, kontroll och explosivitet i ett ständigt varierat utförande. Många av dessa element känner jag på sätt och vis igen från starten av min träningsbana i gymnastiken, fast här finns många nya moment som jag ännu inte börjat greppa. Det finns enormt stor utvecklingspotential och det skall bli så spännande att påbörja den här resan.

Det som fick mig att på allvar börja överväga detta var sommarens pass på Gjuteriet. Vilken inspiration och träningsglädje!

Träningspass som sedan följt med underbaraste Helena har ytterligare spätt på känslan för att något behöver hända och när hon nu anmälde sig till kursen så var det inte svårt att ta beslutet.

Vår fina kollega och träningssuperhjälte Michael är också en stor inspiration i den här utveckligen. Michael har verkligen varit en stor förebild sedan jag först satte foten på Sats 2009.

Nu blir det till att kavla upp armarna och träna/läsa crossfit.

Gudars skymning vilken satansWOD vi bet tag i idag. Robban skickade den här för någon vecka sen och den var med som kvalmoment för nordiska mästerskap i crossfit.
Note to self: när det kliar lite i halsen så bör man hoppa denna. Å andra sidan är det nu eller aldrig, efter att ha fyllt på med 55 min cykel, som en eventuell förkylning tar sig ton eller flyr för livet.

WOD:
6 Toes to bar
8 burpees
10 Wallballs (vi körde 8 kg, i kval var det 6 kg för damer. I efterhand kunde jag lätt ha nöjt mig med det)
12 kettlebells sving upp till huvud, 16 kg
AMRAP (as many rounds as possible 16 min)

Jag hann med 7 varv. Var redo att lägga mig ned och dö efter 3.
Inte supernöjd med min prestation och vill snart ge mig själv en revanch.

Det var kul, såklart, att köra med Helena och nya träningskompisen Jonas.

I helgen byts träning ut mot massörutbildning och det ska bli väldigt kul!

Från gårdagen. Så trött som jag ser ut här var jag efter ungefär tre minuter på dagens träning. Nya tag nästa vecka!