Tolv dagar i Portugal är över. Operation skutan fortsätter- idag med löpning till Änggården och min vanliga kortrunda som kommer direkt efter mördar-asfaltsbacken. Efter den så är pulsen redan uppe på obehagligt höga nivåer och jag skulle säga att den pulsen bibehölls tills jag kom hem. Bestämde innan att jag skulle ta två varv på 1,89:an och sedan ta den sista långa backen upp två gånger. Garminklockan skulle ha passerat 10 km innan jag fick komma hem.

Enligt Runkeeper så vart det 9,65 km men jag litar mer på Garmin. 53 min tog det vilket jag är klart nöjd med, med tanke på banprofilen.

När jag nästan ville spy i sista backen så såg jag Helena och Åreskutan framför mig, bra motivation. Det finns ju bara ett sätt att vilja spy lite mindre nästa gång.

Hade önskat mig ett fjäll att träna på men de duggar ju inte så tätt här nere och Änggården är ett bra alternativ. Ser fram emot en sväng på 18 km spåret i Skatås snart också.

Sitter i bilen på väg till mamma och bageriet nu. De blir löpning varannan dag, 5 km per väg dit och hem. Snabbt på morgonen och lite lugnare hem.

Dagens runda. Det har ju gått och blivit varmt här hemma också och jag var glad för de skuggiga partierna i skogen.

Ofta så är det molnigt på morgonen här i Ericeira, vilket är praktiskt när man skall anstränga sig fysiskt. Den här morgonen var det dock inte en molnfläck på himlen och temperaturen låg inte en grad under 28. Backintervallerna skulle ändå göras så det var bara att springa iväg till dödsbacken som jag vet att jag skrev om för ett år sedan. Väl på plats insåg jag att backen är rätt jäkla lång, säldammsbacken x1,5 kanske... De 10 ggr som jag tänkte igår blev omförhandlade till först 8 och efter 6 ggr när huvudvärk och törst började bli påtagligt så fick sista 2 bli sista brantaste delen av backen. Jag gillar inte att förkorta ett tänkt upplägg då jag tror att de är just de där sista jävliga som stärker en inför tävling, men det var bara för varmt och det kändes inte värt att få värmeslag.
Det slutade åtminstone med drygt 2 km uppför plus den lutning som löpningen till och från backen innebar, så jag är nöjd med morgonens uppgift och det kommer bli så gott att hoppa i havet inom närmsta femton minutrarna.

I morgon blir det styrka såsom sist ungefär och sedan får det bli ett längre löppass igen. Över milen är inte troligt med de temperaturer som råder här nu när morgonen inte bjuder på molnighet.
Möjligtvis en snabbare kortdistans också, det är trots allt fem dagar kvar här innan vi åker hem nästa onsdag.

Maten, vinet och omgivningarna är helt makalöst bra, tur att jag gillar att springa annars hade kommande pass hemma i verkligheten varit som en enda lång dödsintervall.

Det här får jag dras med, varje dag.

Sådan här utsikt är helt ok att springa till och efter tre träningsfria dagar (Lissabons otaliga backar får vi se som ren och vacker bonus) var det dags att ta sig an en första morgonmil.
Det var lite tungt i starten men efter någon kilometer så kändes det bra.

Fisken och skaldjuren är sagolikt goda i år också, precis som vinet som intas till. Det finns en risk att jag rullar hem till Sverige, men det kanske är lika gott om flygstrejken fortsätter.

I morgon blir det ett styrkepass med havsutsikt och i övermorgon blir det backpass.

Jag älskar vad mitt andra land har att erbjuda, alla borde åka hit till Portugal.

Ja nu är det ju så att det skall springas 2,4 mil runt ett fjäll i augusti. Det är ganska på pricken två månader kvar, årets två snabbaste månader dessutom eftersom man har det som allra skojigast på semestern.
Operation skutan runt-löpstark fick alltså börja idag med backintervaller.

Kroppen kommer fortfarande ihåg Vättern och för all del gårdagens GRIT Strength med Anna. Det går ju inte att ligga på sofflocket för det när det skall springas runt fjäll, så vi fick ta vad som fanns i benen och köra en sväng. Det var tur att Helena ville vara med, jag hade inte varit så kaxig på egen hand i regnet.

Tre olika backar i Landala, fyra gånger vardera. Började med den korta och sen de två längre. Med tanke på att det är mycket nedför på loppet så lär vi stå på rätt bra på det hållet också och försöka komma ut en del i terräng.
I morgon blir det en lugnare löptur för att hämta bilen.

Från och med nu så blir det ett intervallpass i veckan, framförallt backe, och ett distanspass. Ev ett tredje, snabbdistans om tid finns. Sommaren är också tid för vila så det skall puttas in lite extra vilodagar i juli också. Det passar bra när jag inte har sjuttiofem gruppass i veckan.

På fredag skall det bli riktigt kul med midsommar-crossfit på Gjuteriet i Falkenberg! Tänk om jag får klättra rep eller välta lite däck, det skulle vara en toppenuppvärmning inför kalaset.

Ikväll var det äntligen tid för att testa på ett pass med GRC. Det tillhör ju inte vanligheterna att jag är ledig kl 18 en tisdagskväll så jag fick passa på nu när det hände. Susanne följde med och det var såklart roligt att köra tillsammans med henne!

Så vad gjorde vi på passet? Frågan är mer vad vi inte gjorde. Efter femton minuters uppvärmning så körde vi löpskolningsövningar (fantastisk bra för ökad studs i dojjan) och efter detta, så följde intervaller av olika slag. Backe, plant, grodhopp till förbannelse, utfallssteg med mera. Efter en massa annat blev det 2x60 s + 2x30 s löpintervaller och sen trodde jag och min kropp att vi var färdiga. Eller hur... 30 grodhopp följt av spurtförsök uppför Säldammsbacken först! Märkligt det där när man verkligen vill öka tempot men allt liksom går i slow motion sista femtio metrarna.

Riktigt utmanande och kul pass! Jag förstår de i runda slängar hundra löpare som möts upp varje tisdag kl 18 i Slottsskogen. Samir och Johan, de duktiga tränarna, gör ett fantastiskt jobb både med passupplägg och att hålla ihop gruppen. Hög motivationsfaktor både från dem och resten av gruppen. Visst ville jag under ett kort ögonblick ge dem båda en smocka vid sista intervallen men det visar ju bara att både dom och jag har gjort ett bra jobb:)

Jag kan som ni hör varmt rekommendera deras träningar, 80 min ren löparglädje som garanterat kommer ge dig och din kondition en skjuts framåt. Jag kommer själv vara med igen när tid finnes. Gilla deras sida på Facebook för att ta del av information om mötesplatser och annat.

Nu skall jag och mina nyvunna fotblåsor ta och sova i väntan på nästa utmaning, tenta kl 8 i morgon. Svett är roligt, sitta tyst i timmar och skriva svåra tentor är inte roligt.

Jaha, då skall jag springa runt Åreskutan den 17 augusti. Ingen återvändo, tåg och startplats inhandlas i skrivande stund. Herregud igen...

Sluttid: 1:42:13. Värmen kanske trodde att den bestämde men det trodde inte jag. Känns mycket bra att ha slutat på plats 240 på damsidan.

Vad ska man säga, Göteborgsvarvet är verkligen något av det bästa Göteborg har att erbjuda! Vilken fest, vilken dundrande puls innan start och vilken härlig publik längs vägen. För ett år sedan gjorde jag mitt första, nu mitt andra och jag kommer med stor sannolikhet springa många fler.

Dagen började med att jag jobbade en timme, kändes lika bra att få lite annat att tänka på en stund. Sedan blev det årets tidigaste lunch; ostgratinerade tortillabröd fyllda med köttfärs och ris. Lillian, Hanna, Thomas och Linnea laddade med oss. 

Det kändes redan då jag cyklade till jobbet vid nio att det skulle bli en riktigt varm dag, lätt göteborgs varmaste hittills i år. Nu passar det liksom?! Förra året stannade jag i två vätskestationer, detta året stannade jag i alla förutom den första i slottsskogen. Kände mig inte alltid så jättetörstig men det verkade dumt att chansa då det trots allt var satansvarmt och svetten dröp redan i startfållan. Träffade för övrigt min klasskompis Sofie i fållan och det var kul att få dela de sista nerviga tjugo minutrarna med henne. Den där känslan sista minutrarna, som julafton när man var liten fast med inslag av skräck! 

Planen var att komma under 1:45 och därmed slå förra årets tid, var dock lite tveksam på hur det skulle gå med tanke på att det var minst tio grader varmare jämfört med förra året. Har druckit mycket torsdag, fredag och i morse och tog resorb för säkerhets skull.

Det var stört varmt och munnen började damma ganska snart och jag förstod ju tidigt att det skulle krävas rätt mycket vilja för att hålla tempot uppe. Sån himla tur att jag har mycket vilja, så här blev det:  

Förra året skrev jag efter varvet att "målet var att hålla 5:00/km och med mina 1:46:14 så missade jag med 74 sekunder, nästa år.. då jäklar... 4:50". Snittet idag blev 4:51 och det är jag supernöjd med! 

Det har verkligen inte blivit som jag önskat med löpupplägget den här vintern och våren då jag länge hade problem med foten efter Lidingöloppet. Jag kan räkna den här vårens löppass på två händer och under flera månader i vintras så blev det ingen löpning alls. Trots det kunde jag i år öka de sista kilometrarna och haltade inte hem efteråt som senast.

Jag anar väl att vinterns prövningar med Vasalopp och senaste tidens cykelträning har stärkt mig mycket vad gäller uthållighet, det gick ju riktigt bra trots att löpningen har stått tillbaka!

Jag lyckades missa mig själv slow motions-adidasspringandes på en stor skärm både på Hisingen och i startområdet. Försökte lägga upp filmen här nu men det funkar inte. Här kommer lite bilder istället:

Helena gjorde också en mycket fin prestation idag, den vinnarskallen blir finfin att cykla med på Vätternrundan. 300 km är ju några fler än 21...

Delar av Team Helvete är trötta och glada!

Mer Team Helvete vid Sats-tältet efter målgång.

Så... Nästa år? Ja, vi får väl säga 1:40 jämnt då. Särskilt stort tack till alla som hejade på mig längs banan, det värmer och stärker så mycket när man är trött! Stort tack även till hagel- och regnstormen som mötte mig vid handels, den fick mig både att le stort och bli ordentligt avkyld. 

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; känslan då man ser mål och sedan passerar det är obetalbar. Jag väljer även igen att citera ett japanskt ordspråk; "smärtan är oundviklig, lidandet är valfritt". Allt från strumpsömmarna som låg och skavde under stortårna redan efter två kilometer till värmen och spurtlungorna på slutet hade kunnat bli riktigt jävligt om jag hade låtit dem bli det.

Nu blickar vi framåt mot Vätternrundan den 14 juni. Nästa inbokade löplopp är Finalloppet 18 km terräng i skatås i okt-nov någon gång. Man kan dock aldrig veta säkert med någonting;)

Bild stulen rakt av av Johan Tjust. Tänkte lägga upp filmen då jag slow motion-springer på Ullevi just nu men mobilappen tillåter inte sådant spex.

Nedräkningen har börjat på allvar, tre dagar kvar till Göteborgsvarv! Har jag sprungit så det räcker? Nej. Kommer jag kämpa satan? Ja. Så det kanske ordnar sig.